Denna vackra vårvintersöndag gjorde min bror Göran mig följe. Vårt mål var Moderna muséet och vi utgick från Görans lägenhet på Rosenlundsgatan på söder. Ju närmare vi kom stadens absoluta centrum desto folktätare blev det. I Luleå vandrar vi på isen så här års. I Stockholm finns inga isvägar, men väl många vattennära stråk.
Bland alla gallerierna på Horngatan stannade vi till vid Café Tårtan. Det är bra att ha en bror med sig som kan berätta om caféets historia. Här spelades följaktligen barnprogrammet Tårtan in, men lokalen har också en mörk historia. Under andra världskriget samlades svenska nazister i lokalen och smidde sina planer.
I Luleå går man alltid gratis på konst. Ofta brukar det vara ganska lite människor på vernissagerna. På Moderna muséet får vi betala 130 kronor för Hilma Af Klints samlingsutställning. Vi får köa för en biljett och det är massor av människor i utställningshallen. Det är skillnad på Luleå och Stockholm i mer än ett avseende.
Jag tar adjö av min bror och vandrar mot Kungsträdgården. I avvaktan på mitt flyg hem stannar jag till på ett av Kungsans caféer och tar mig en cappuccino. Stockholmarna gillar att fika utomhus så fort det finns en möjlighet. Det är sen eftermiddag och temperaturen ligger runt nollan, men det hindrar inte alla. Själv tar jag mitt kaffe i skydd av caféets värme tillsammans med ett antal shoppingstinna ryssar.
Snart sitter jag på Arlanda express och ser förorterna rusa förbi. Det är en annan värld och jag är på väg hem.
Läs även andra bloggares åsikter om städer, Stockholm, intryck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar