Igår kväll var det nog en av årets första magiska kvällar ute vid kustbandet. Tiden är nu kommen då havet så sakteliga börjar släppa den långa vinterns grepp. Någon islossning är det ännu inte tal om, men väl små vakar i anslutning till kallkällor och där skogens bäckar rinner ut i havet.
Kvällen har en laddad tystnad som då och då bryts av vårens alla flygande återvändare, ett par tranor som trumpetar i skogen, sångsvanarna som sjunger i Hästviken, ett par orrar som tar ton och en rödvinge som försiktigt gör sin stämma hörd.
Allt detta har vi hört många gånger förr, men just denna variant av naturens återupprepning är en av det finaste som finns och dessutom fullständigt naturligt.
Det är roligt att vara med tidigt i vårens skapelseakt när det händer. Lördagskvällen var en just sådan kväll. Här känner tacksamheten inga gränser...
Läs även andra bloggares åsikter om natur, vår, fåglar, Norrbottenskusten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar