Något äldre

Vi blir alla äldre. Det är helt inget vi kan göra något åt, utan förhålla oss till och i det bästa fall göra något bra av. Vid middagen idag pratade vi lite om just detta att bli äldre. Som ung var en ålder runt 45 något avlägset och sågs nästan pensionärsmässigt. Åren går fort brukar det sägas. 45-årsdagen är nu sedan länge passerad och numera tillhör jag sedan några år 50+ klubben.

Det lustiga för mig att bli äldre i vår tid är att jag inte känner mig gammal. Jag tror att att det handlar om någon förnekelse, utan mer om att jag är lyckligt lottad att i huvudsak få vara frisk och leva i ett land där jag har tid att sköta om såväl kropp som själ.

Olika saker i det yttre ger mig trots allt oftare påminnelsen om tidens gång. På arbetsplatsen är jag ännu inte äldst, men konstaterar att 20 år yngre kollegor inte längre är någon ovanlighet. På det sociala mediet Facebook ser jag den riktade reklamen har äldre män i fokus, alltifrån erbjudanden om kontaktsidor där det påstås att yngre kvinnor söker äldre män  till alla slags hjälpmedel mot förmodade ledbesvär. När jag går på ett musikevenemang för att lyssna på någon gammal favorit ser jag att vederbörande redan hunnit bli pensionär eller snart ska bli. Ofta har den gamla ärrade artisten någon yngre förmåga som förband. Det senare tycker jag är trevligt. Jag inser att så länge jag uppskattar nya unga kreativa musikaliska intryck så finns det fortfarande hopp om mig.

Att jag blir äldre och äldre kan jag inte påverka, men väl innehållet vad jag vill göra av min ålder och mitt liv. Så länge jag bärs av en lust till nya upplevelser och intryck har jag inget att frukta. Nyfikenheten i kombination med all den erfarenhet livet har givit är ingen dum kombination.

Konklusion - åldern saknar på många sätt betydelse, det som har betydelse är vad du gör av det liv du har, då kan gammal bli ung och vice versa...

Läs även andra bloggares åsikter om människor, livet, ålder