söndag 27 mars 2016

27 mars 2016 - utdrag ur dagboken



 Det är påsktid. Vi människor i den lyckliga delen av världen firar med nära och kära med en varierande mängd av överflöd. Jag och Ewa tillbringar påsken i min stuga Grova i hjärtat av lappmarken. Vädret varierar - sol, moln, stillhet och blåst. Årstidstypiskt väder när våren börjar knacka på, men ännu inte är redo att inta de nordliga vidderna.

Jag inser dagar som dessa att jag på många sätt är en lycklig människa. Jag har tillgång till en älskad plats tillsammans med den jag älskar. Vi mår väl omgivningarnas lugn med skidturer och små vandringar. Vi eldar, äter och dricker synnerligen gott. Även bastun, som är en nära nog helgad plats, används flitigt. Kraven på oss själva når ett härligt minimum.

Kommer att tänka på gott och ont. Vi pratar en del om det. Tänker att mycket av både de lilla och stora världens ondska får näring av bristen och orättvisorna. Att vara egoistisk, girig och hatisk för oss flertal i vår del av världen blir på många sätt en omöjlighet. Vi som har så mycket bra omkring oss ska göra och tänka gott. I vårt överflöd och trygga situation finns utrymmet att vara öppen, generös och nyfiken inför det som kommer i vår väg.

Lite så går mina tankar denna påskdag när jag blickar ut över stugans takdropp. Snart blir det bastu, därefter grill. Lycka!

tisdag 22 mars 2016

Ett konstverk berättar...



 Bland all samlad konst jag såg på på Liljevalchs vårsalong var konstverket ovan en av de mest berörande. Konst som hjälper mig att skapa egna inre bilder och reflektioner av jag ser sätter ett speciellt bo i mig.

Vad konstnären har för avsikt med dessa för länge sedan uttjänta bussar som är på väg att återtas av naturen får vi aldrig veta. Men bilden rymmer många berättelser. Man brukar säga att god poesi är de icke utskrivna orden mellan raderna. Med konsten handlar det mer om symboliken....allt det där jag ser som inte finns på bilden.

Min första tanke vid konstverket var rätt och slätt Tjernobyl...allt det där som lämnats kvar efter att den stora katastrofen, regisserad av människan, var ett faktum.

Idag när jag återser denna bild tänker jag på ett möjligt skrämmande faktum i en relativt nära tid. Trump har blivit president i USA och Putin ökar sin grova retorik om västvärlden och all dess ondska. Allt för att avleda befolkningen från ett eget land i stadigt förfall. Resultatet med två antidemokrater vid makten och en större katastrof bortom vad vi kan förställa oss blir till slut ett faktum.

Bra konst som väcker tankar...roar och oroar. Det är precis det som är konstens uppgift.

söndag 20 mars 2016

Johans guide till Luleås restauranger 3 - Restaurang Cg



 Det gällde att nollställa sina förväntningar när vi i fredags besökte restaurang Cg. Restaurangen har fått fina utmärkelser och är mycket populär. Man måste boka bord i god tid för att få en plats. Själv besökte jag Cg när det var nyöppnat för några år sedan. Då var personalen stressad, vinglas krossades och den fisk jag åt var torr och smaklös.

Denna gång möttes vi inte av någon stressad personal, tvärtom. Personalen var kunnig, gav sig tid och hade en trevligt bemötande. Lokalen är öppen och ljudnivån var ganska hög, men det är sådant man får köpa på en populär restaurang. Det gick att föra ett lågmält samtal och Beatles gamla hits tog inte upp för mycket av ljudmattan.

Till förrätt valde vi personalens rekommendation - CURED SECRETO DE IBERICO. Anrättningen innehöll gyoza agnolotti fylld med färskost. Serverades på buljlong på rostade tomater och solrospesto samt tunna skivor av lättrökt och torkad iberico  secreto och riven parmesanost. Förrätten var trevligt upplagd och med goda ambitioner. Tyvärr tycker guiden att den var allt för salt för att nå de utlovade höjderna. Salt ska användas som smaksättare - inte ta över och dominera.

Förrätten var bra tilltagen och jagade en del av hungern på flykten. Till såväl förrätt som huvudrätt tog vi det rekommenderade vinet Framingham Pinot noir. Ett vin som gladde gommen både till mat och att dricka bara som det är.

Till huvudrätt valde vi LÅNGKOKET. Långkoket innehöll nattbakad oxkind "asian style" med koriander, bok choy, paprika, sticklök, krispig vitlök och chili. Den serverades med soyadressing och nudlar. Oxkinden var mör och fin. Likaså grönsakerna som matchade fint. Så mycket tråkigare att rätten delvis förstördes av en allt för dominerade och salt soyadressing. De nudlar som serverades till kändes onödiga och tillförde inget.

Även här föll Cg på saltet. Hade denna inte allt för hälsosamma smaksättare används sparsammare hade måltiden som helhet höjt sig en hel del.

Vi avrundade med den sedvanliga espresson. Den var riktigt god.

Det går inte komma ifrån att Cg vill vara en finare krog. Ambitionerna finns där med personalens goda bemötande och kunnande som största plus. Men som sagt, det frikostiga saltbruket solkar helheten alltför mycket för att kunna ge ett riktigt högt betyg. Jag ger Cg´s restaurang betyget 3. En stark trea är det, men längre än så kan jag inte sträcka mig.

tisdag 15 mars 2016

Flykten från friheten



 När de främlingsfientliga mörkerkrafterna även gör sitt segertåg i Tyskland kommer jag osökt tänka på de framsynte och kloke socialpsykologen Erich Fromm och hans hans klassiska bok "Flykten från friheten". Detta verk kom till precis efter det förödande andra världskrigets slut och beskriver hur svårt många människor att hantera sin frihet och fria vilja i en demokrati. I tider av oro och i ett samhälle som knakar i fogarna vill många se den starke mannen ta ledningen. Hitler är ju det mest slående exemplet i västvärlden för hur det då kan gå.

I en tid som denna tycker jag att Erichs Fromms verk är aktuellare än någonsin. I folkvandringarnas nya tid och i en allt mer allt mer oförutsägbar och globaliserad värld när många en längtan efter den gamla nationalstaten. Traditionella värden som ska värnas med en stark ledare som garant. Vi ser överallt populister som blåser under oron och som vinner allt större terräng.

Det nya spänningsfältet på de politiska arenorna är inte längre vänster- höger utan den liberala demokratin på den ena kanten och de främlingsfientliga nationalisterna på den andra. Det blir som att framtiden och längtan efter ett redan passerat förflutet kämpar om inflytande och makt.

En av de största farorna just nu är alla dessa rädda människor som inte känner igen sig och vill skruva klockan tillbaka. Jag är tror att vi har en mycket turbulent tid framför oss men vill trots allt vara lite optimistisk. Vi måste göra som Erich Fromm säger - det demokratiska samhället får inte retirera utan istället vara offensivt för att människan på ett bra sätt kan hantera sin frihet.

söndag 13 mars 2016

13 mars 2016, utdrag ur dagboken



 Det är söndag. Det är en bra bit in mars. Den femte årstiden börjar få fäste i den Nordliga utpostens marker. Jag och Ewa gör en skidtur ett par kilometer bortom Luleå flygplats. Här är den närmaste platsen att möta de vita frusna havsvidderna.

Ganska nära stadens myller går det möta det som känns som ett stycke evighet. Det gör mig varm och ödmjuk till sinnes. Kroppen fylls av frisk luft och känns fri när vi i maklig takt glider fram på våra nyköpta turskidor.

Naturens för dagen blå och vita rum bjuder generöst på sin storhet. Den är så enkel och självklar, men också så lätt att tappa bort i livets trivialiteter och alla futtigheter.

Tidigare på dagen har jag läst om just trivialiteter och futtigheter. DN har den sedvanliga pensionsskolan och Stefan Löfvén försöker damma av den gamla höger-vänsterskalan. En skala som jag redan tror ligger på historiens sophög. De mörkar molnen heter populism, antidemokrati och extrema globala utmaningar i folkvandringarnas tid. Att då åter göra borgarna till nån sorts huvudfiende och läsa om hur vi ska förvalta vårt relativa överflöd gör mig bara trött.

Så mycket härligare är då att ett stycke läkande evighet finns bara en mil från min ytterdörr. Futtigheterna och mänskliga tillkortakommanden får där sitt rätt värde...och det är lågt.


tisdag 8 mars 2016

Ny musik - Mas Ysa

Att vi lever i en allt mer digitaliserad värld kan knappast ha undgått någon som är någorlunda fas med sin tid. Den nya tekniken får en allt mer framträdande plats och hjälper oss att göra val.

Ibland kan det ge mer irritation än glädje som när nya mobilen någon gång inte accepterar ord som skrivs när jag ska skicka ett SMS. Andra gånger är det trevligare...exempelvis när Spotifys datorer erbjuder mig en ny spellista varje vecka baserad på mina musikpreferenser.

Ibland skjuter Spotify över målet ordentligt...men bland det mixande låtmaterialet hittar jag nästan alltid någon ny favorit. Artister och musikgrupper som jag aldrig har haft en susning om och som sällan är recenserade i svenska tidningar.

En av dessa nya favoriter är kanadensiska Mas Ysa. Deras första fullängdsskiva är faktiskt recenserad i Gaffa. Gaffa skriver att de är närmast omöjliga att placera in i något musikaliskt fack, men att de är förbaskat bra. Jag kan bara hålla med. För mig är det nog den bästa plattan hittills detta år (även om den kom ifjol).  När jag lyssnar på Mas Ysa får jag lite vibbar av umebandet Deportees när de är som bäst. Lyssna själva!

lördag 5 mars 2016

5 mars 2016, utdrag ur dagboken



 En av dessa dagar, en helt kravlös lördag. Vaknade upp lätt bakrusig. Ewa vid min sida, pigg och full av energi. Kanske en typisk aspekt av det manliga och det kvinnliga. Igår åt och drack vi lite godare än vanligt då Ewas födelsedag firades några dagar i efterskott. Det är som det brukar vara när det gäller alkohol för mig numera. Men som jag brukar säga...det var det värt då jag retade gommen med många smaker och tillsammans med det godaste vinet jag druckit på länge.

Lördagen jag vaknade till var välkomnande grå...en dag som som gjord för att dra benen efter sig och inte planera in några måsten överhuvudtaget.

En lång frukost ersattes av en lika lång fikastund med förmiddagskaffet. Dagens V75-spel tog form och jag tog mig god tid med Dagens nyheter. Sven hörde av sig och vi avtalade tid för ett fika på stan tillsammans med Björn. Klev ur morgonrocken för att möta upp mina vänner vid 14.30. Avskalade samtal om stort och smått som vanligt. Dagens lärdom - dyraste kaffet är giftigast. Fyllde på nygammal kunskap - som konsument är det i regel normaltillstånd att bli lurad.

Därefter en rask promenad på allt piggare ben. Sedan lite läsning innan det var dags att bänka sig framför TV:n och det sedvanliga lördagsnöjet - V75. Drömmen om miljonerna lever vidare nästa lördag.

Efter att ha ätit resterna av gårdagens middag sitter jag och skriver i all anspråkslöshet alltmedan min musik fyller rummet. Kvällen är ännu tidig. Kanske ser jag en film, läser en bok. En ren kvalitetsdag rakt igenom....

onsdag 2 mars 2016

Till demokratins försvar



 Mannen ovan förskräcker mig...och förskräcker mig ännu mer då jag vet att det är massor av amerikanska väljare som vill se denne Donald Trump som USA:s nästa president.

Jag undrar hur det kunde bli så här. Det vi ser inte bara en amerikansk företeelse utan något som sker runt om i vår värld...reaktionära partier som rider på en våg av missnöje av väljare som ogillar pluralistisk och mångkulturell värld där de ser sig som förlorare. Det som sker också är en reaktion på det etablissemang som politiken har blivit där många med viss rätt ser att politiken gynnar de redan gynnande.

I DN skriver författaren David Brooks om det som sker. Han skriver att ett samhälle kan välja två vägar att få saker gjorda - politik eller diktatur. Med kompromisser eller rå styrka. Politikens frånsida är att vi aldrig kan få allt vad vi önskar. Politik är kompromisser och ett aldrig upphörande samtal där vi får lära hur andra tänker och väga olika behov mot varandra. Alternativet är är någon auktoritär tyrann som slår ner sina meningsmotståndare

Broocks menar att Trump och flera med honom är en sorts antipolitiker i vår tid som vill ha total seger för sin egen doktrin. Antipolitikerna föraktar den begränsning politiken ger. De utfärdar sanslösa löften som de aldrig kan infria och vägrar kompromissa. Förenklingar av världen är legio för antipolitikern och bejakande av våld är inte främmande.

Broocks skriver att svaret på Trump och andra antipolitiker är just politik....att människor med olika viljor existerar. Han citerar Harold Laski som formulerar det på följande sätt: "Låt oss enas om att vara oeniga och göra det till basen till vårt samhälle. På så sätt garanterar vi dess djupaste harmoni".

Jag kan bara hålla med...alternativet till det demokratiska samtalet ter sig förskräckande. Om detta vittnar såväl historia och nutid.