torsdag 30 januari 2014

Kirunakonstnärer
















Agneta Andersson. Från hennes ateljé -husen och gatan snart inte finns.

Just nu pågår en härligt brokig utställning i Luleås konsthall. Utställarna har alla gemensamt att de kommer från Kiruna. Ett par av dem verkar där fortfarande. Tills inte allt för länge sedan rådde en rejäl kulturskymning över vår nordligaste stad Kiruna. Idag i denna förändringarnas tid är det annorlunda.




Roger Meto. Människans litenhet i allt det vilda.

Som bekant så står Kiruna inför en nära förestående stadsflytt. Staden tar ett språng till en mer östlig plats för ett ge ytterligare plats för regionens "guld" - järnmalmen. Att det påverkar såväl region som människorna som bor där är självklart. Både till det yttre - att man faktiskt måste flytta på sig, men med all säkerhet  mentalt och känslomässigt - vad händer det med vår identitet när allt det yttre vi har relaterat inte längre finns? Det är dessa frågor konstverken bl a tar upp. Spännande, vackert och tankeväckande. Gör gärna ett besök...





















Annasofia Mååg. Kanske är det urberget som öppnar sig.

måndag 27 januari 2014

Hamborgarimperiet Max AB













Jag har varit en trogen återkommande gäst på Max hamburgerrestaurang under rader av år. En gång per vecka brukar jag unna mig en hamburgare med vatten. Oftast en Friscoburgare. Jag har varit tålmodig trots att jag successivt kunnat konstatera att Bergforsimperiet har ockrat allt mer på mig som kund. Först försvann gratistidningen. Senare sänktes momsen som Max gjorde en stor sak av. Efter något år kostade min hamburgare momssänkningen till trots mer än vad den gjorde innan. Strax innan jul försvann även kaffet på maten.

Det är lätt att konstatera att Max har ökat rejält i sina vinstmarginaler de senaste åren. Men - det är ju så kapitalismen fungerar, så jag har funnit mig. Max gör trots allt de godaste hamburgarna.

Men - när Max ledning likt dålig gammal brukspatronsanda  i ett brev till sina anställda förmedlade att de borde rösta på Alliansen vid höstens val, ja, då var måttet rågat för mig.  Nu är min relation med Max  AB avslutad.

Troligen sörjer inte Hamborgarimperiet Max AB att de har förlorat mig som kund, men jag vet att jag inte är ensam. Framförallt har företaget svärtat ner sin "goodwill" rejält. Ett företag som vill vara bäst på hamburgare förknippas nu av många av något helt annat - orättfärdiga påtryckningar på sina anställda.


torsdag 23 januari 2014

Obamas lågvattenmärke

Jag tillhörde dem som gladde mig mycket åt att Barack Obama blev president för några år sedan. Sedan dess har glorian successivt falnat, delvis till följd av ett mellan valssystem som har blockerat många politiska initiativ när republikanerna på högkanten har djävlats. Men, det är inte hela sanningen. För mig framstår tyvärr Obama inte alls så skicklig och kunnig som jag än gång vill tro. Han är och förblir en bra retoriker och talare, men det räcker inte.

För mig fick Obamas gloria ytterligare en allvarlig törn när han tidigare i veckan uttalade sig positivt om  marijuana (cannabis).

Jag arbetar till vardags med ungdomar med begynnande drogproblem. Jag kan med rätta sägas ha både teoretisk kunskap och praktisk erfarenhet av vad cannabis som drog kan ställa till med. Den vanligaste ungdomsdrogen  är cannabis eller syntetiskt tillverkade cannabissubstitut. För de flesta är cannabis inkörsporten till andra droger. Med den gedigna  forskning som finns på området vet vi att  cannabis kan hämma såväl den intellektuella som den känslomässiga utvecklingen hos ungdomarna. Cannabis är ingen ofarlig drog, utan en bedräglig sådan som riskerar att successivt begränsa dina förmågor, en gradvis förändring som du inte ser själv.

När Obama uttalar sig så okunnigt och mot bättre vetande blir jag naturligtvis besviken. Drogliberalerna och narkotikalobbyn jublar naturligtvis. När en person som ska vara en av världens mäktigaste uttalar sig måste han ge akt på vad han säger. Det sveper en drogliberal våg över stora delar av världen just nu och i synnerhet i USA som Obama ger vind i seglen. Det finns redan många vittnesmål över hur drogproblemen breder ut sig i de delstater som numera tillåter cannabis.

Vi behöver tänkande och kännande människor för att ett samhälle ska utvecklas. Det finns all anledning att vara orolig om haschdimmorna får breda ut sig...

måndag 20 januari 2014

Om det godas möjlighet...

Vi är en bra bit in i januari. En bra bit in i ingenstans kanske någon skulle säga. Kallvintern har omfamnat oss och mörkret är fortfarande dominanten. De flesta av oss sitter i varma och ombonade rum och betrakta mörkret på ett behörigt avstånd - oavsett om det handlar om vintermörkret eller det stora mörker som heter krig, hat och ondska. Det senare kan vi förfasas över, men ändock förlägga på behörigt avstånd. I den ombonade världen går det inte fullt ut att identifiera sig med lidande i Syrien, hur förfärligt  det än är. Men, mörkret kan också drabba oss, en svårartad sjukdom, en plötslig bortgång från någon vi älskar eller kanske förlusten av ett arbete som ger trivsel och trygghet.

För oss alla innebär livet prövningar och förluster av olika slag, även om de är ojämnt och orättvist fördelade. Jag läste för en tid sedan Richards Fords roman "Kanada". En roman där det goda många gånger skyms av allt det mörker romangestalten tvingas utsätta sig för. Någonstans mot alla odds överlever romangestalten mentalt trots att han för vara med om många mänskliga tillkortakommanden och tvingas vara delaktig i det som läsaren uppfattar utnyttjande och ondska.

Romanen avslutas bl a av dessa ord: "Vad jag vet är att man har bättre chanser i livet - att överleva det - om man kan finna sig förluster, om man klarar av att inte bli cynisk, om man underordnar sig, och har sinne för proportioner, och kan förena de olikvärdiga komponenterna till en helhet som bevarar det goda, trots att det goda sällan är enkelt att hitta." 

Jag tycker att dessa ord  på att kortfattat sätt sammanfattar det godas möjlighet - kunna vara i mörkret utan att för den skull inte behöva bli en del av och att förgås av det...


torsdag 16 januari 2014

Den sköna konsten att äta lagom















Så här efter jul- och nyårshelgen då mången människa har lag på sig ett och annat kilo över buken skördar nog kosttrenderna nya triumfer oavsett om de heter GI, 5:2 eller LCHF. Jag har aldrig tagit någon av dessa metoder på något större allvar och mest tänkt "buisness as usual" eller "kom och köp konserverad gröt".

Var tid har sina mattrender och kostråd och med takt med att vi blir allt tjockare finns det mycket pengar att tjäna på den skuld och ångest bukfettman väcker.

Därför kändes det riktigt bekräftande och befriande att läsa Lena Anderssons krönika om mat i lördagens Dagen nyheter. Lena berättar om en som en man som går ner 17 kilo när han äter på McDonald´s. Hur går det till - jo han börjar göra något han inte gjort tidigare- motionera. I en berättelse går en annan man ner 40 kilo genom att följa de krassa kostråden som gavs under 1960-talet. De sakliga råden var- frossa aldrig, inrätta rutiner, ät dig mätt på lagad mat på fasta tider och inte efter klockan 18. Den vetenskapliga förklaring är enkel - kroppen behöver helt enkelt lugn och ro mellan måltiderna.

Konklusionen kan därför inte bli annan - ät från kostcirkelns alla delar, överät inte och motionera regelbundet. Jag är fullkomligt att dessa enkla kostråd är fullkomligt tillräckliga för de allra flesta.

Men, det enkla och självklara brukar också vara det svåraste, det kräver något av dig - kurage och kontroll

söndag 12 januari 2014

Chris Hedges och den viktiga kunskapen

Jag kunde veckan som var läsa en synnerligen intressant och oroväckande artikel i Dagens nyheter om den amerikanska författaren Chris Hedges. Chris Hedges menar att det finns en nära nära koppling med krisen i skolan och med den allt mer utbredda underhållskulturen. Underhållningskulturen återfinns och äter sig allt djupare in i människors liv. Vi kan prata om  den i allt ifrån dataspelen, lätt nedladdabara appar till mobilen till massproducerade underhållningsprogram och jätteliknande arenor där det bjuds på shower av allehanda slag.

Redan det antika Rom hyllades bröd och skådespel i slutet av imperietiden och bidrog till imperiets fall. Tanken om den lättflyktiga underhållskulturen och människans passivisering myntades redan på 1930-talet. Jämför vi 1930-talet med dagens situation bör dåtidens oro ses som en mycket lätt västanfläkt jämfört med hur det ser ut nu.

Hedges menar att det finns ett samband mellan den alt mer präglad underhållskultur och en minskad läskunnighet. Idag är 1/3 av amerikanerna analfabeter eller mycket lågt läskunniga. 80% av amerikanerna läser inte en bok.

När underhållningskulturen tar allt större plats i vår vardagselektronik som som datorer och mobiltelefoner  är risken enligt Hedges stor att det minskar vår förmåga till komplexa tankar. Läsning, liksom tänkande kräver tid, tystnad och avskildhet.

Hedges tankar gör mig orolig, men inte förvånad. Vi lever i ett samhälle med allt större kontraster. Den s k utvecklingen går med en hisnande fart. Jag tror inte den intellektuella och kritiskt tänkande människan kommer att försvinna, men hon riskerar att bli allt färre och kanske till slut inte alls blir lyssnad på.

Skolans och hela samhällets problem blir att demokratiproblem. Ett samhälle med en allt större kunskapsförflackling kan bli ett farligt samhälle. Vår förmåga att förstå vår värld och kritiskt granska det som sker hänger intimt ihop hur vi ska kunna möta framtidens utmaningar. Utmaningarna är som bekant många.

Jag såg i veckan en intressant dokumentär om Hitler och Mussolini. De lyckades dupera hela folk. Vilka konsekvenserna blev vet vi alla och kan förfasas över. Idag ökar såväl utanförskap, främlingsfientlighet och hatet i Europa. Åter kan allt fler låta sig duperas av enkla och ytliga budskap. Motståndet heter kunskap och upplysning. Det finns ingen annan väg...


onsdag 8 januari 2014

Diagnosen

Den normala människan löper risk att nära nog bli en utrotningshotad art. Vi lever under de psykiska bokstavsdiagnosernas tidevarv. I mitt arbete möter jag ungdomar med allehanda bekymmer. Som jag ser det är de flesta fall ganska normala ungdomar som har hamnat i onormal situation. Det som allt oftare slår mig är att allt fler ungdomar har fått eller är på väg att få en psykisk diagnos av något slag. Det som också slår mig att allt fler ungdomar definierar sig som udda och annorlunda och söker en bekräftande diagnos.

Den diagnostiska eran är alltså på väg att få fullt genomslag - att vara udda och annorlunda är behäftad med något felaktigt som ska etiketteras och medicineras. Jag tänker att jag har tur som är äldre och som väljer att se det annorlunda som spännande och ibland till och med banbrytande. Annat var det när jag var ung då känsla av att vara udda och utanför ibland ansatte mig. Hade jag varit ung idag kanske jag hade sett mig som sjuk - hemska tanke!

Jag har dessutom sett  hur läkarvetenskapen snabbt hakar på tåget. I vissa fall tycks distriktsläkare vara snabba att själva sätta diagnos på ungdomarna utan föregående utredning. Jag har träffat ungdomar som själva pratar i termer att fasa ut sin medicinering, när den inte ha hjälpt och därmed  ytterligare har bidragit till problemen. Till saken hör att det dessutom är ungdomar som redan har eller är på väg att utveckla ett missbruk.

All mänsklig utveckling är kultur och trender. Nu står den diagnostiska trenden högt i kurs inom vården. När denna trend når sin ände ut vet ingen. Kanske den dag inget längre anses vara normalt och allt ska medicineras. Under tiden lever jag vidare utan diagnos och försöker om möjligt hjälpa att normalisera utsatta ungdomars situation...


söndag 5 januari 2014

Livets fart och långsamhet





















Det är Trettonhelg. Det är midvinter utan att vara vinter. Men - mörkt och ett mörker som förstärks av grådiset. Just nu känns det nästan som tillvaron har gjort tillfälligt avbrott i väntan på en ny riktning. Men - pass upp, det har vänt och solen och ljuset är på väg tillbaka.

Denna känsla av avbrott och avstannade är åtminstone något  jag behöver. I denna tillvarons obevekliga rörelse är det på sin plats för inbromsningen, stillheten och eftertänksamheten.

För en tid sedan pratade jag med en god vän. Vi konstaterade både att denna höst hade gått osedvanligt fort. Tiden - denna mänskliga konstruktion rör sig alltid i samma takt, men vi uppfattar dess rörelse olika beroende av viken situation var vi är i livet. Vännen och jag konstaterade att livet brukar gå fort när man har roligt och när det händer mycket. Livsbejakande javisst, men den upplevda rörelsen framåt för även oss för oss även obevekligt närmare döden. En livets paradox således.

Det är ett äventyr att leva och få vara medskapare i allt som sker. Nu är det bara att se fram emot ett fortsatt liv  i olika tempo. Bladen är oskrivna och äventyret fortsätter...


onsdag 1 januari 2014

Ett nytt år...





















Vi vänder blad. Ett nytt år ligger framför våra fötter, oskrivna och med den enkla meningen att det ska fyllas med innehåll. Året och åren som var är nu historia och kan inte göras ogjorda. Det år vi just har lämnat har för mig inneburit stora förändringar i det privata. Avtryck som ger plats för såväl sorg och saknad som möjligheter till nya utmaningar. Det är så jag vill se på livet. Det som har varit ger erfarenheter och insikter inför den fortsatta livsresan.

Det fantastiska med att vara människa är vår mångsidiga natur. Vårdar vi våra liv och erfarenheter behöver aldrig tillvaron bli tråkig. Det medhavda livsbagaget kan hjälpa oss att göra nya upptäckter om oss själva och vår omvärld.

Sedan finns naturligtvis allt det där mörka ruvande nära - arbetslöshet, sjukdom, klimathot och konflikter i stort och smått. Men - det är genom att vårda ljuset vi kan hantera det mörker som vi måste förhålla oss till. Det är både vår plikt och så möjlighet. Det är så jag vill se det nya året. Vårda ljuset i mörkret. Då blir det mörka allt mindre hotfullt. En utmaning god som någon. Gott nytt år!