fredag 28 juni 2013

Sommarbiennial
















Som den konstintresserade och allmänt kulturintresserade personal jag är brukar jag i möjligaste mån ta del av det kulturliv staden Luleå erbjuder. Naturligtvis blandas höjdpunkter med dippar, men ofta brukar jag med upplyft sinne bege mig hemåt när jag tagit del av stadens kulturliv.

Kulturen berikar människan, den kan ge det där sköna mervärdet åt livet och i de bästa stunderna öppna sinnet och vidga min kanske annars alltför slutna värld.

Tyvärr kan även kulturella evenemang vara riktigt träaktiga och allmänt pretentiösa och närmast skrämma iväg de besökare som inte är riktigt invigda och pålästa. Den sommarbiennial som invigdes i Luleå konsthall för en tid sedan var tyvärr av det senare slaget. Biennialen har bjudit in konstnärer från hela världen och skulle kunna bli något något stort. Den är helt enkelt värd ett bättre öde, då de många verken har så många viktiga historier att berätta.

Men, ska det bli något av den saken måste jag som mindre invigd och påläst känna mig inbjuden. Det gjorde jag inte på detta evenemang. Om den många verken fick jag inget veta, utan här hölls ett par stela anföranden på engelska där alla närvarande konstnärer skulle avtackas. Det var helt enkelt jättetråkigt. Så tråkigt att jag fick ont i ryggen där jag stod och väntade på det som aldrig kom.

Nä, gärna fler biennialer, men här måste tas nya grepp om man vill väcka och möta sin publik. För det är väl ändå det som är meningen, eller...

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

måndag 24 juni 2013

Ett talande konstverk...
















Om Anders Sunnas konstverk kunde tala så hade det nog mycket att berätta. Bra konst är det som lätt väcker tankar och olika känslor. Dessutom får den gärna provocera. Sunnas blandteknik visar prov på allt det där och kan ses under den pågående konstbiennialen I Luleå konsthall.

Sunna tillhör en liten samisk minoritet som fortfarande i modern tid har behandlats  mycket styvmoderligt av myndigheterna. Konstverket ska visa upp Länsstyrelsen ur det perspektiv Sunna ser myndigheten. En arbetsplats där jag har arbetat  under en period. Inte alla dessa tjänstemän som är statens förlängda arm är välsedda. Sunna har skäl att vara arg. Ilska och kreativitet kan bli ett bra möte...

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


fredag 14 juni 2013

Stigar, oknytt och fridfulla platser











Jag sitter i min stuga i lappmarken. Det är en fridfull plats. Inte bara för att det är en plats att längta till i en vacker natur, utan att stugan faktiskt inte vilar på några hemligheter. Jag upplever det i alla fall så, då jag har vistas här alla årstider. Denna glesbygd har annars många historier att berätta om var folk har sett och hört och som inte alltid har haft en naturlig förklaring. Min stuga är en gammal flottartimring från 1800-talet. Om de gamla stockarna kunde tala skulle de nog ha mycket att berätta. Men just det att timringen är flyttad förklarar kanske dess vilsamhet. Dess historia gick ur tiden i samband med nedmonteringen och flytt till den nuvarande platsen.
En arbetskollega berättade nyligen om sitt tidigare boende i Malmberget. Hyreshusen var uppförda där samerna gammalt tillbaka hade en flyttled för sina renar. Av förklariga skäl var inte många som vill bo kvar i hyreshusen.  Här hördes allehanda oförklarliga ljud. Det slogs i dörrar, steg av människor som inte fanns och röster utan en synlig avsändare.
Själv hade jag för ett antal år sedan en oförklarlig upplevelse i ett annex i Gimo herrgård. Jag vaknade av ljudet från en gråtande kvinna. Då det bara var jag och en snarkande kollega som övernattade i annexet så jag var lite undrande. Dagen därpå då en ansvarig person berättade om herrgårdens historia berättade han även om den gråtande kvinnan i annexet och det var ingen rolig historia.

Kanske finns där en värld väl dold bortom vårt förstånd? Varför skulle det inte kunna vara så. Blotta tanken tycks fortfarande sätta vår fantasi i rörelse. Men visst föredrar jag att min stuga är en lugn, stilla och platsen för alla naturliga ljud, såväl de av människan skapade som de av naturen runt omkring. 

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

måndag 10 juni 2013

Elavbrott











Jag har min stuga i lappmarken. Då får man leva med en lägre servicenivå. Som den tillfällige gäst jag faktiskt är så kanske det t o m kan ses som en del av charmen. I fredags var det strömavbrott. Någonstans gick säkert åskan även om det var långt från mina trakter. Strömmen blev borta under fem timmar. Tur att jag har en fin vedkamin och har gammal (o)hederlig tändvätska och inte är beroende av den elberoende grilltändaren när jag ska grilla min köttbit.
Efter någon timme ringer jag Vattenfall. Någon sörlänning svarar och säger att ni har ett större elavbrott däruppe i Norrland. När jag frågar hur långvarigt det kommer att bli får jag svaret att det brukar gå fort när servicepersonalen är på plats, men att det tar några timmar att åka dit. När jag har lagt på finns en stilla undran om servicepersonalen bor och arbetar i Stockholm.
Det är ingen större dramatik att vara strömlös en ljus och ganska mild försommarkväll, men mindre roligt om samma sak skulle ske i januari. Även om jag som stugägare söker stillheten och lugnet så kan inte denna landsända utvecklas med en nedmonterad infrastruktur och dessutom en obefintlig internetuppkoppling.

Hela Sverige ska leva nöd en numera uttjänt slogan. Det kommer att kräva en annan politik och en stark stadsmakt som visar vilja. Jag undrar om och när detta kommer att ske. Det finns inget alternativ, annars finns det till slut inte ens plats för oss stugägare och andra tillfälliga besökare. Även vi behöver en grundläggande servicenivå för att trivas.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

onsdag 5 juni 2013

Världsbilder

För en tid sedan tog jag min dagliga promenad runt udden. Det var en av dessa fina kvällar som vi begåvats med på senare tid. Den stadsnära naturen bjöd in på försommarens allra ystraste vis med grönska, blommor, dofter och fågelsång. Jag och en del andra i min generation delade denna kvälls fina upplevelse, nuet och en aspekt på det vi uppfattar som skönt och vackert.

Också den yngre generationen delade kvällen, de tog ett kallt bad, spelade strandvolley och några drack öl vid en grillplats. Sedan fanns de unga som promenerade liksom oss, men till skillnad från oss som passerat de femtio hade de naturligtvis mobilen med, inte bara med, utan för vissa tog deras smartphones all uppmärksamhet i anspråk. En tjej kom gående mot mig. Hon var så uppslukad av vad som hände på den lilla bildskärmen så jag fick ta ett steg åt sidan får att hon inte skulle gå på mig.

Världen förändras. Jag vet inte om det är mot det bättre eller sämre. Jag vill förstås hoppas mot det bättre. Jag kan i alla fall konstatera att vi är olika och ser världen på olika sätt. En ung tjej som ser världen genom en liten bildskärm och en medelålders man som tittar på vattnet och den nedåtgående solen. Sedan vad allt detta i förlängningen gör med oss människor kan vi alltid spekulera om, men det får bli en annan gång.

söndag 2 juni 2013

Skogstankar
















Jag sitter i en vårskog som håller på att kläs om i sommarens fördjupade grönska. Dagen är och har just nu ingen annan mening än just sitt varande. Humlan som surrar runt mina fötter, röken från den falnande brasan som virvlar runt i vinden och skogens alla fåglar som spelar för dem som lyssnar.

Det yttre samtalet har för tillfället tystnat. Sinnet är utan bekymmer och liknas närmast vid en vilsam tomhet. Fäster för ett ögonblick min blick på en liten ödla. Här möts det till synes tomma i mig med fullkomligheten runt mig. Naturen talar, den talar till mig, utan att jag behöver svara, bekräfta.

Vilan och en tilltagande grad av stillhet är svaret nog. Kanske människans förbannelse är att hon har så svårt att hitta sin inre stillhet, eller som Echart Tolle säger: När du förlorar kontakten med din inre stillhet förlorar du kontakten med dig själv. När du förlorar kontakten med dig själv förlorar du dig själv i världen.

Tolle har så rätt. Tänk om vi alla kunde förstå det. Då skulle vår värld var en mycket trevligare plats för oss människor...

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,