Stigar, oknytt och fridfulla platser

Jag sitter i min stuga i lappmarken. Det är en fridfull plats. Inte bara för att det är en plats att längta till i en vacker natur, utan att stugan faktiskt inte vilar på några hemligheter. Jag upplever det i alla fall så, då jag har vistas här alla årstider. Denna glesbygd har annars många historier att berätta om var folk har sett och hört och som inte alltid har haft en naturlig förklaring. Min stuga är en gammal flottartimring från 1800-talet. Om de gamla stockarna kunde tala skulle de nog ha mycket att berätta. Men just det att timringen är flyttad förklarar kanske dess vilsamhet. Dess historia gick ur tiden i samband med nedmonteringen och flytt till den nuvarande platsen.

En arbetskollega berättade nyligen om sitt tidigare boende i Malmberget. Hyreshusen var uppförda där samerna gammalt tillbaka hade en flyttled för sina renar. Av förklariga skäl var inte många som vill bo kvar i hyreshusen.  Här hördes allehanda oförklarliga ljud. Det slogs i dörrar, steg av människor som inte fanns och röster utan en synlig avsändare.

Själv hade jag för ett antal år sedan en oförklarlig upplevelse i ett annex i Gimo herrgård. Jag vaknade av ljudet från en gråtande kvinna. Då det bara var jag och en snarkande kollega som övernattade i annexet så jag var lite undrande. Dagen därpå då en ansvarig person berättade om herrgårdens historia berättade han även om den gråtande kvinnan i annexet och det var ingen rolig historia.

Kanske finns där en värld väl dold bortom vårt förstånd? Varför skulle det inte kunna vara så. Blotta tanken tycks fortfarande sätta vår fantasi i rörelse. Men visst föredrar jag att min stuga är en lugn, stilla och platsen för alla naturliga ljud, såväl de av människan skapade som de av naturen runt omkring. 

Läs även andra bloggares åsikter om övernaturligt, platser, människor, historia