Tankar och livsfragment 28 november 2023 - Hyggesfritt skogbruk

 

Jag har ganska ofta skrivit om skogen. Denna skog som jag älskar att vandra i och som vid sidan av sina rekreationsvärden är så viktig för den biologiska mångfalden och Jordens klimat.

Skogens ska som bekant räcka till mycket, virke, papper och till uppvärmning. Det finns en mycket polariserad debatt mellan naturvänner (som jag) och de som de som första hand ser skogens ekonomiska värde (framförallt skogsbolag och stora markägare).

Det var därför jag med stort intresse lyssnade på web-föreläsningen "plockhugget" av docenten Back Tomas Ersson. Intressant för att föreläsningen helt lade fokus på avkastningen (ekonomiska värdet) av skogen.

Det gäller att skilja på begreppen kassaflöde och lönsamhet. Det kortsiktiga kassaflödet intresserar framförallt de stora aktörerna och de som är helt beroende av skogen för sin försörjning. Lönsamheten inbegriper även det som sker efter en avverkning, bl. a. plantering och risker för skador.

Det traditionella traktorbruket (slutavverkning, plöjning och planering) är mest lönsamt på bördiga marker. Det hyggesfria skogsbruket lönar sig bäst på magrare marker med låg tillväxt och med blandade bestånd och träslag.

Sett till volymproduktion ger det hyggesfria skogsbruket mellan 10-20 % lägre volym än traktorbruket.

Som sagt, här pratar vi bara ekonomi. Det är förbluffande hur liten skillnaden är. Ersson ser att det hyggesfria skogsbruket vinner allt mer terräng. Idag finns det utmärkta skogsmaskiner som klarar ett alternativt mer naturanpassat skogsbruk.

Det som slår mig att traktorbruket med storskaliga kalhyggen är vanligast i norr just där markerna är magrare och tillväxten långsam. Det finns med andra ord även rent ekonomiska motiv att tänka nytt..,

Klicka på länken så kan du ta del av hela föreläsningen:  https://plockhugget.se/hyggesfrittskogsbruk/

Tankar och livsfragment 21 november 2023 - novembers skönhet och det paradoxala vädret

 

Vi lever i en mycket orolig tid. Vid sidan av allt mer polariserade konflikter ligger den  eskalerande klimatkrisen som det verkliga existentiella  hotet för mänskligheten. Senast igår hör jag i nyhetsflödet att vi snarare är på väg mot 3 graders global uppvärmning än Parisavtalets 1,5 grader. Konsekvenserna blir med stor säkerhet mycket dramatiska för kommande generationer.

Mitt i allt detta upplever den norra delen av vårt land en långvarig kyla. I Luleå blev oktober den kallaste på 30 år och november tycks dra iväg mot samma håll.  För den med kortsiktighet i blick kan ju undra var den den globala uppvärmningen tog vägen. Det är ju just denna kortsiktighet och brist på vidseende som är vårt fördärv. Globalt var oktober den varmaste sedan ätningarna startade. Just i vår del av världen var det ett temperaturunderskott medan överskotten på andra håll var desto större. Allt har att göra med jetströmmar och låg respektive högtryckens placering.

Jag försöker känna glädje över denna kalla och fina novembermånad. Det är väldigt fint i naturen nu. Igår gjorde jag en längre vandring i skogen och på havsisen. Till min förvåning mötte jag en kvinna på vandringen. Vi språkade kort, säkert lika förvånade båda två av att möta någon i skogen. Annars vandrade jag i skogens tystnad och tillsammans med havsisens små knäppningar

Att bli till i naturens skönhet är mitt sätt att hantera en allt oroligare omvärld. Tacksam över att novembers många minusgrader skapar så fina och minnesvärda upplevelser...

Tankar och livsfragment 7 november 2023 - i novembers ljus

 

Igår satt jag på en sten och blickade ut över fjärden. Det var en helt stilla dag. Havet låg blankt, inte en krusning. Det var väldigt vackert.

November erbjuder en speciell sorts skönhet och stillhet. Dagarna blir raskt kortare och är ofta grå. När så revorna på himlen öppnar sig blir det magi i kombination vatten och och det dunkla ljuset.

Just denna dag erbjöd just detta och var välkommen efter ett par riktigt slaska dagar.

Jag sitter länge på stenen och känner mig nästan ett med landskapet. Det är inte helt tyst. Jag hör sångsvan långt ute på vattnet och i skogen bakom mig tar hackspettar och nötskrikor en del av uppmärksamheten.

Jag befinner mig inte så långt bort från staden. Dess fossilberoende själ påminner mig under vilken tid vi lever i. Järnverket mullrar och emellanåt hörs ett dovt ljud, "klonk". Kanske är det ljud från de gröna industripark som håller på att byggas?

Fyra JAS-plan passerar på låg höjd en bit bort. Jag påminns om vår allt oroligare värld.

Sedan blir det nästan tyst igen. Tyst med järnverkets dova muller i bakgrunden och med ett regelbundet "klonk".

Tankar och och livsfragment 5 november 2023 - Den stora galenskapen

 

Jag har ägnat denna mörka och slaskiga helg att läsa klart Ghosh bok "Den stora galenskapen". Via djuplodande essäer  väver han ihop den eskalerande klimatkrisen ur ett historiskt, litterärt, politiskt och inte minst med ett maktperspektiv.

Det är ingen hoppingivande läsning, men den har givit mig en del nya perspektiv och vändningar som sätter klimatförändringarna i ett delvis annat ljus.

Ghosh menar att människans galenskap började under förindustriell tid, upplysningstiden då stora delar av världen koloniserades. Fram till dess levde människan i stort sätt i samklang med natur, klimat och tolkade dess nycker. Utmärkande var ett vi bodde skyddade och långt ifrån det hav som kunde förgöra oss genom stormfloder och tsunamis. Havet var en källa till försörjning, inte en boplats.

Det var mede början av kolonisationen allt detta förändrades. Då började de stora städerna och handelsplatserna byggas vid havet. Så har det fortsatt. Här bor idag en stor del av världens befolkning, alla allt mer utsatta för klimatförändringarnas framfart som blir mest påtaglig vid våra kuster.

Ödmjukheten har förblindats av de stora framsteg som gjorts. Vi har ställt oss över natur och klimat. Framstegen har gjorts möjliga genom kolet och oljan.

Den ohejdade kapitalismen är naturligtvis en anledning till att det har blivit så här - mer vill ha mer utan att ta ansvar för helheten. Men - kapitalismen är bara en del av problemet. Det handlar minst lika mycket makten och herraväldet om resurserna. I en mer klimaträttvis värld skulle de fossildrivna ekonomierna få ge avkall på det mesta av sina resurser. De gör de inte då det kostar dem makt och inflytande.

I en klimaträttvis värld skulle dessutom framförallt de västerländska ekonomierna tvingas krympa med 80-90%.  Hur många är beredda att ge upp de mesta av sitt välstånd för att människan på sikt ska överleva som art?

Ghosh serverar ingen lättköpt kunskap. Det är nog inte för inte att vår tids ödesfråga är kryddad med så mycket förnekelse...