Vi lever i en mycket orolig tid. Vid sidan av allt mer polariserade konflikter ligger den eskalerande klimatkrisen som det verkliga existentiella hotet för mänskligheten. Senast igår hör jag i nyhetsflödet att vi snarare är på väg mot 3 graders global uppvärmning än Parisavtalets 1,5 grader. Konsekvenserna blir med stor säkerhet mycket dramatiska för kommande generationer.
Mitt i allt detta upplever den norra delen av vårt land en långvarig kyla. I Luleå blev oktober den kallaste på 30 år och november tycks dra iväg mot samma håll. För den med kortsiktighet i blick kan ju undra var den den globala uppvärmningen tog vägen. Det är ju just denna kortsiktighet och brist på vidseende som är vårt fördärv. Globalt var oktober den varmaste sedan ätningarna startade. Just i vår del av världen var det ett temperaturunderskott medan överskotten på andra håll var desto större. Allt har att göra med jetströmmar och låg respektive högtryckens placering.
Jag försöker känna glädje över denna kalla och fina novembermånad. Det är väldigt fint i naturen nu. Igår gjorde jag en längre vandring i skogen och på havsisen. Till min förvåning mötte jag en kvinna på vandringen. Vi språkade kort, säkert lika förvånade båda två av att möta någon i skogen. Annars vandrade jag i skogens tystnad och tillsammans med havsisens små knäppningar
Att bli till i naturens skönhet är mitt sätt att hantera en allt oroligare omvärld. Tacksam över att novembers många minusgrader skapar så fina och minnesvärda upplevelser...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar