söndag 25 augusti 2019

Att välja den smala vägen



 När jag är min stuga försöker jag att leva ett enkelt liv. Jag gör mina vandringar, äter relativt enkelt, läser, skriver, bastar och kanske hugger lite ved.  Det finns inget självändamål eller trendmässigt med mina dagar här. Det är helt enkelt mitt sätt att leva här som jag alltid har trivts med.

För en tid sedan skrev Rebecka Kärde mycket tankeväckande i DN kultur. Hon skrev om människan som en optimerande konsumtionsvarelse både i förhållande till världen och till sig själv. Kärde hämtar bl a sina tankegångar från den tyske sociologen Hartmut Rosa. Det moderna samhället (allt från industrialiseringen) har gått ut på att göra världen tillgänglig - allt ska erövras och helst maximeras för att få ut så mycket som möjligt. I den kapitalistiska eran blir själva världen en vara som kan och ska exploateras. Tankesättet gäller även i förhållande till den egna kroppen...den ska optimeras och trimmas. Så och vår personlighet...vår sociala kompetens kan ständigt bli bättre. Omvärlden uppfattas som motstånd som ska erövras och övervinnas.

I samband med en allt mer tilltagande klimatkris får detta konsumtionsinriktade tankesätt om världen sig en rejäl knäck. Hittills har vi levt under villfarelsen att genom att optimera vårt förhållande till världen och oss själv så mår vi bättre och kan lura den katastrof som vi antas annars tar oss. Nu börjar allt fler bli varse att just denna katastrof närmar sig genom vårt konsumtionsinriktade sätt att se på livet och vår omvärld.

Den breda motorvägens era är förbi. En tyst stilla liten väg i glesbygden ter sig kanske inte lockande, men är definitivt en ny vägvisare för vår tid. Jorden behöver en allt smalare väg och jag tror också vår psykiska hälsa skulle må så mycket bättre av ett lugnare förhållningssätt till livet...

fredag 23 augusti 2019

Det anspråkslösa



 Lyssnar på reportage om regnskogar som brinner, taigan i Sibirien och Alaska som brinner. Läser andra artiklar om om plasten som som inte bara förorenar våra hav utan nu också finns i atmosfären och och kommer ner i regnet, i snön. Hör en galen brasiliansk president skylla på miljöaktivister när regnskogen brinner och får höra om hatdrevet på nätet mot Greta Thunberg av företrädesvis män i min egen ålder. Hör om den massturism som håller på att förstöra många av Europas fina platser när horderna av människor väller ut från gigantiska fossildrivna kryssningsfartyg.

Jag hoppas att det finns en förlåtande Gud som försöker ställa allt tillrätta igen, men tror tyvärr inte så är fallet.

Det är lätt att bli missmodig och rädd över det som sker. Missmod och rädsla leder ingen vart så jag försöker glädjas åt det fina som sker i mitt liv och att jag har platserna där jag tankar energi.

Som så ofta finner jag storheten och skönheten i det helt anspråkslösa. En vandring längs stigarna i närheten av min stuga ger så mycket av det jag behöver. Platserna förhäver sig inte och jag kan tälja guld i det som jag ser och uppfattar som sparvflockarnas lek inför den stundande flytten, en tallglänta full med blåbär  och en till synes nöjd fiskgjuse som har fått sitt byte.

I anspråkslösheten finner jag mycket av min mening...önskar att vi alla skulle tänka så. Vår planet skulle få andrum och vi skulle må så mycket bättre. Jag moraliserar, jag vet, men det är svårt att låta bli...

torsdag 8 augusti 2019

Semesteravslut på Grova



 Semestern närmar sig slutet. Jag avslutar där jag började....i min stuga Grova. Här har jag varit ensam, tvåsam och umgåtts med nära och kära. Nu är jag själv igen. Det känns bra. Jag får sortera alla intryck och spänna bågen mot den tid som kommer.

Naturen bjuder precis på det lugn jag önskar. Det är mulet, lugnt och nära på tyst. På min vandring genom skogen stöter jag upp två tjädrar och invid stugan får jag besök av större korsnäbb och en större hackspett. Mitt i stillheten händer det...kanske just därför det är så stilla.

Jag har gjort många resor denna sommar....resor som inte handlar så mycket om avstånd...utan om upplevelser i ofta kända landskap och såväl nya som kända möten med människor.

Än en gång har jag blivit varse att resor inte handlar om platser långt borta utan snarare platser och möten där jag känner tillhörighet och gemenskap. Så har det varit under denna sommar. Många stora upplevelser i det lilla som jag känner tacksamhet inför.

Jag känner mig rik efter ett antal fina veckor. Nu redo att gå vidare med nyfiken upptäckarlust...