söndag 25 augusti 2019

Att välja den smala vägen



 När jag är min stuga försöker jag att leva ett enkelt liv. Jag gör mina vandringar, äter relativt enkelt, läser, skriver, bastar och kanske hugger lite ved.  Det finns inget självändamål eller trendmässigt med mina dagar här. Det är helt enkelt mitt sätt att leva här som jag alltid har trivts med.

För en tid sedan skrev Rebecka Kärde mycket tankeväckande i DN kultur. Hon skrev om människan som en optimerande konsumtionsvarelse både i förhållande till världen och till sig själv. Kärde hämtar bl a sina tankegångar från den tyske sociologen Hartmut Rosa. Det moderna samhället (allt från industrialiseringen) har gått ut på att göra världen tillgänglig - allt ska erövras och helst maximeras för att få ut så mycket som möjligt. I den kapitalistiska eran blir själva världen en vara som kan och ska exploateras. Tankesättet gäller även i förhållande till den egna kroppen...den ska optimeras och trimmas. Så och vår personlighet...vår sociala kompetens kan ständigt bli bättre. Omvärlden uppfattas som motstånd som ska erövras och övervinnas.

I samband med en allt mer tilltagande klimatkris får detta konsumtionsinriktade tankesätt om världen sig en rejäl knäck. Hittills har vi levt under villfarelsen att genom att optimera vårt förhållande till världen och oss själv så mår vi bättre och kan lura den katastrof som vi antas annars tar oss. Nu börjar allt fler bli varse att just denna katastrof närmar sig genom vårt konsumtionsinriktade sätt att se på livet och vår omvärld.

Den breda motorvägens era är förbi. En tyst stilla liten väg i glesbygden ter sig kanske inte lockande, men är definitivt en ny vägvisare för vår tid. Jorden behöver en allt smalare väg och jag tror också vår psykiska hälsa skulle må så mycket bättre av ett lugnare förhållningssätt till livet...

Inga kommentarer: