lördag 30 mars 2013

Påskafton på Norra Strandgatan - allt lugnt


















Jag har inte tillbringat en påskafton i staden på många år och har glömt hur folktom en stad med 75000 tusen innevånare kan vara. Jag får lite en känsla av detta är de ensamma stadsbornas helg. De som inte har någon stuga eller släkt och vänner att åka till.

På den annars så pulserande gågatan var vid lunchtid i det närmaste folktomt. Av de få som trots allt fanns där var det en klar överrepresentation av äldre med rollatorer och av de yngre syntes fler lite udda existenser än vanligt. När jag sent på eftermiddagen gjorde en vandring på den annars så populära isbanan runt centrumhalvön var jag i stort ensam.  Det är inte ofta en stad kan vara så tyst. Ingen dum plats att vara på just nu, tänkte jag, sedan jag läst ett argt blogginlägg om skoterterrorn i skärgården.

I skymningen vid middagen blickar jag ut över isen i Norra Hamn. Skymningen är vacker och folktom. Av de annars talrika hundägarna syns bara en, annars är det tomt på såväl hund som människa.

Det är inte helt tomt i hyreshusen, men närapå. Jobbig ensamhet, eller skön solitär tillvaro? Det varierar säkert.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

onsdag 27 mars 2013

När det händer - premiärgrillen





















Nog är det något speciellt när grillen plockas fram första gången för året. Kvinnan har på senare år gjort en storartad entré  på många klassiska manliga områden. Ute i det fria tänker jag närmast på jakten och fisket. Vad gäller det senare är det visst snart fler kvinnor än män som fiskar.

Grillandet däremot verkar fortfarande vara mest en manlig borg. Säkert ingen ointaglig fästning, men av någon anledning verkar de flesta kvinnor vara ganska obrydda för grillvärlden.

För mig som man förenar grillandet åtminstone tre lustfyllda intressen, mat, njutning och naturupplevelser. Doften av den mat som grillas ( som inte nödvändighetsvis behöver vara en köttbit) skapar en förväntan som med fördel avnjuts med den klassiska whiskyn eller grillölen till. Detta i nära kontakt med den omgivande naturen ger en blandning av vila och lågmäld eufori.

Ett plocka fram grillen för första gången efter en lång vinter är naturligtvis något alldeles extra med den där lilla extra ansträngningen som krävs när grillen ska baxas över snödrivorna. Sedan står grillen där i solen och bra väntar kvällens skymning och grillseans.

Vissa av oss män behöver inte mycket för att åtminstone för en stund känna oss lyckliga, en enkel grill räcker...

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

måndag 25 mars 2013

När det händer - istiden



Vi har just passerat vårdagjämningen. vårdagjämningen brukar också vara den tid på året havsisen är mest utbredd och svårforcerad. Därefter ska den sol som når allt högre börja sluka ismassorna med sina allt varmare strålar. Först långsamt, men till slut allt snabbare för att vi här längst uppe i norr ska återse den öppna vattenspegeln ett par veckor in i maj.

Men, nu är det som sagt istid. Det är något paradoxalt med detta, samtidigt som isen är som tjockast och mest svårforcerad upplever vi kanske den ljusaste perioden på året. Bara för ett par månader omslöts vi mest av mörker, men nu reflekterar det allt starkare solljuset allt det vita. Här ute i skärgården formligen  badar vi i ljus. Samtidigt vet vi att klimatet är ombytligt. Många kalla nätter återstår och naturens uppvaknande är därför försiktigt. En hackspett söker föda i skogsbrynet och ett par domherrar spelar försiktigt i skogen, annars omsluts ishavet av tystnad.

Skidåkaren som är jag kan ännu en tid förbli vilande i mina tankar lyssnande på skidornas ljud över skare och packad snö. Inget annat  händer innan allting händer...
















Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

lördag 23 mars 2013

När det händer - verandan





















För några dagar sedan var mötet med med det yttre elementen en isande vind , 20 minusgrader och ögon som tårades när de lämnade hemmets påkostade värme.

När jag nu är i stugan ute skärgården nedsjunken i en solstol är detta möte med elementen fjärran. Årstiderna har sitt lopp. Det ser olika ut varje år, men  resan är den samma. Förändringen är obeveklig, de tvära kasten mellan varmt och kallt likaså.

När jag denna dag efter att ha skottat en del av verandan ren från snö och kan sätta mig ner med med kaffet och en kanelbulle så är det stort. Jag är del av en årstidens brytpunkt. Jag lyssnar till vindens spel bland träden och hör det tilltagande takdroppet.

Jag fylls av ljus och den tidiga vårens eufori, men kan samtidigt känna oro och fruktan inför tillvarons påtagliga rörelse och förändring. Jag är en del av den och ska förhålla mig och handla därefter. Vinterns stillhet och nedfrusenhet är snart ett imperfektum. Nattens kalla timmar ska stilla flödet, men det kommer ytterligare en dag och det finns ingen väg tillbaka...

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


måndag 18 mars 2013

Konst i rörelse


För en tid sedan var det tre spännande vernissager i Konsthallen i Luleå. Tre helt olika uttryck möttes, samsades och gav mervärde åt oss som var där. Konst som kan sägas vara bra ska väcka, beröra och ge sina avtryck av den tid vi lever i.

Skulptören och målaren Tomas Nordbergs konstverk kanske berörde mig mest. Bilder och skulpturer talade till mig på ett alldeles särskilt sätt. Bilden ovan kan ses som någon sorts nulägesanalys. Jag, människan befinner mig i detta brokiga och färgrika rum som är världen. Alla färger och möjligheter är den svåra utmaningen, hur går jag - vi vidare i livet utan att gå vilse bland färger, uttryck och möjligheter.  Bilden/skulpturen nedan kanske kan ses som något nästa steg. Jag bryter ny mark, vågar något nytt med okänt resultat.

Livet är möjligheten, men också sårbarheten. Så ser jag dessa konstverk. Du kanske ser något annat. Den som sätter gränsen för konsten och upplevelsen är ju bara du själv.





Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

tisdag 12 mars 2013

Den politiska människan

Trots att vi för några dagar sedan har passerat den internationella kvinnodagen vore det fel att kalla mig feminist. I politiskt korrekta sammanhang är alla feminister, men jag har alltid svårt för alla dessa ettiketter, av vilket slag de än är. Jag återfinns nog i någon fålla, men det bryr jag mig i så fall inte om. Att behålla sin frihet i tanken tror jag sker bäst utan ettikett.

Nina Björk är feminist, en kontroversiell sådan, som inte sällan ifrågasätts av andra feminister. I sak kanske jag inte håller med henne på alla punkter, men är hon i SVT:s "Min sanning" för en tid sedan formulerade begreppet den "politiska människan" var det träffsäkert.

Nina Björk menar att dagens politiska agenda bygger på att politiken ska vara tillväxtvänlig och de vallöften som ges handlar om att vi hela tiden ska öka vårt materiella välstånd. Något utrymme för en tillväxtkritisk analys finns inte.

Som jag uppfattar Nina Björk återfinns den politiska människan hos dem som vågar formulera något nytt, med fokus på en annan fördelning av det välstånd som skapas och ett hållbart samhälle. Idag lever vi som om det inte fanns någon bortre gräns för tillväxt och överflöd, samtidigt som allt fler inte omfattas av detta välstånd.

Nina Björk sätter fokus på den nödvändiga livsomställning vi måste göra, både vad gäller livsmiljö och rättvisa. Politik i detta sammanhang blir att göra annorlunda, göra nytt. Vem vågar ta taktpinnen? Ett par socialdemokrater la i helgen ut en liten trevare att ett framtida välstånd kräver högre skatter. Om det är början till en nödvändig omsvängning återstår att se...

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

lördag 9 mars 2013

Månadens skiva

Bra musik i alla dess former produceras ständigt. Det är en ynnest att ha tillgång till denna värld och flöde. Just nu lyssnar jag mycket på Local Natives senaste (klicka på länken till höger). Det är härlig variationsrik popmusik som fungerar lika bra om din dag har varit bra som dålig. Dessutom är den alldeles ypperlig  att göra disken till en trevligare stund än vad den annars skulle vara.

Local Natives spelar vid Way Out West i augusti. Det ska bli kul att se dem live.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

fredag 8 mars 2013

Norra Strandgatan klockan 21.06, -12,3c





















Så blickar jag åter ut från vardagsrumsförstret efter att ha sett en fin film om Birgtta Stenbergs liv i K-special.

Livet är i rörelse och världen tidvis i brand, men rörelserna och förändringarna utanför fönstret är ännu små. Efter en vårvarm avslutning på februari har vintern kommit tillbaka. Ordningen är återställd och snödjupsmätningen ute på Bernäset säger att Luleå har 71 cm snö. Snödrivor och snöhögar är också nästan återställda efter veckans snöande och pinskande vind. Nu är allt lugnt och det är bara norrskenet som saknas.

Igår kom det en ny klimatrapport som än en gång bekräftade att tillståndet i vår värld är allt annat än normalt. Egentligen har klimatet blivit allt kyligare de senaste 5000 åren, men de senaste hundra åren har denna utveckling abrupt brytits på ett sätt som inte har någon annan förklaring än människan och hennes ohållbara livsstil. Vid nästa sekelskifte kommer 1/3 av jordens yta inte vara möjlig att bo på enligt denna rapport. Den yta som blir obebolig är redan befolkad av merparten av jordens människor. Vad detta kommer att föra med sig går nog knappast att föreställa sig.

De kala björkarna därute i marskvällen slipper oroa sig för detta. Ännu kan de vila. Tids nog kommer deras tid, förhoppningsvis inte i förtid.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


lördag 2 mars 2013

Nygamla klassmarkörer

Sedan ett antal år ökar klyftorna mellan de som kan ta del av materiell tillväxt och de allt fler som halkar efter. De senare årens så kallade arbetslinje har inneburit stora skattlättnader för mellan och höginkomsttagare. Det  har  förstärkt dessa klyftor samtidigt som välfärdssystemen och den grundläggande tryggheten har blivit allt mer grovmaskig. Om nu den avsikten har varit att fler skulle komma i arbete med receptet sänkta skatter så har åtminstone jag svårt att se ett sådant samband.

När en bekant för några dagar sedan berättade hur skolbarn i ett bostadsområde rangordnar sig efter vilket boende man har är det uttryck för en otäck, men kanske typisk utveckling. Naturligtvis var det villaboendet som rankades högt och hyreslägenheten lägst. Barnen om just denna familj ligger nu säkert lite högre i rankingen sedan familjen flyttat från en bostadsrättslägenhet till ett hus, låt vara ett kedjehus, men ändå.
Själv har jag gjort den omvända klassresan från villaboende till hyreslägenhet. Än så länge upplever jag inte att någon ser ned på mig av detta skäl, men vet vet hur det blir i framtiden.

Ett samhälle där klyftorna ökar verkar också bidra till behovet att positionerna sig utifrån det man har. Vi lever 2000-talet, men denna typ av värderingar. känns närmast sprungna från tidigt 1900-tal. Ett samhälle med allt större klyftor och människor som många gånger oförskyllt ställs utanför blir inget trevligt samhälle att leva i. Att det finns många relativt välbärgade människor som kan stoltsera med nya kök och bilar kommer på sikt inte heller öka deras livstillfredsställelse. Dyrköpt yta och flärd är yta och överskuggas snart av alla konflikter som ett allt mer ojämlikt samhälle skapar.

Barnens jämförelser och rangordning kan synes oskyldig, men är som jag ser det ett farligt tecken på hållningen och synen på livet. Undrar om vi får höra något om klassklyftor och klassamhälle i nästa valrörelse? Det skulle vara både uppfriskande och viktigt, men jag gör mig inga illusioner om att det kommer att ske...

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,