När det händer - istiden

Vi har just passerat vårdagjämningen. vårdagjämningen brukar också vara den tid på året havsisen är mest utbredd och svårforcerad. Därefter ska den sol som når allt högre börja sluka ismassorna med sina allt varmare strålar. Först långsamt, men till slut allt snabbare för att vi här längst uppe i norr ska återse den öppna vattenspegeln ett par veckor in i maj.

Men, nu är det som sagt istid. Det är något paradoxalt med detta, samtidigt som isen är som tjockast och mest svårforcerad upplever vi kanske den ljusaste perioden på året. Bara för ett par månader omslöts vi mest av mörker, men nu reflekterar det allt starkare solljuset allt det vita. Här ute i skärgården formligen  badar vi i ljus. Samtidigt vet vi att klimatet är ombytligt. Många kalla nätter återstår och naturens uppvaknande är därför försiktigt. En hackspett söker föda i skogsbrynet och ett par domherrar spelar försiktigt i skogen, annars omsluts ishavet av tystnad.

Skidåkaren som är jag kan ännu en tid förbli vilande i mina tankar lyssnande på skidornas ljud över skare och packad snö. Inget annat  händer innan allting händer...

Läs även andra bloggares åsikter om Norrbottenskusten, is, vårvinter, ljus, förändring