fredag 28 juni 2013

Sommarbiennial
















Som den konstintresserade och allmänt kulturintresserade personal jag är brukar jag i möjligaste mån ta del av det kulturliv staden Luleå erbjuder. Naturligtvis blandas höjdpunkter med dippar, men ofta brukar jag med upplyft sinne bege mig hemåt när jag tagit del av stadens kulturliv.

Kulturen berikar människan, den kan ge det där sköna mervärdet åt livet och i de bästa stunderna öppna sinnet och vidga min kanske annars alltför slutna värld.

Tyvärr kan även kulturella evenemang vara riktigt träaktiga och allmänt pretentiösa och närmast skrämma iväg de besökare som inte är riktigt invigda och pålästa. Den sommarbiennial som invigdes i Luleå konsthall för en tid sedan var tyvärr av det senare slaget. Biennialen har bjudit in konstnärer från hela världen och skulle kunna bli något något stort. Den är helt enkelt värd ett bättre öde, då de många verken har så många viktiga historier att berätta.

Men, ska det bli något av den saken måste jag som mindre invigd och påläst känna mig inbjuden. Det gjorde jag inte på detta evenemang. Om den många verken fick jag inget veta, utan här hölls ett par stela anföranden på engelska där alla närvarande konstnärer skulle avtackas. Det var helt enkelt jättetråkigt. Så tråkigt att jag fick ont i ryggen där jag stod och väntade på det som aldrig kom.

Nä, gärna fler biennialer, men här måste tas nya grepp om man vill väcka och möta sin publik. För det är väl ändå det som är meningen, eller...

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Inga kommentarer: