tisdag 9 juli 2013

I stugan











Stugan finns lappmarken, 3 mil från centralorten och några kilometer från byn. Stugan befinner sig invid älven som knyter ihop de stora sjöarna. Stugan är byggd av skogen, skogen som omger den. Stugan var tidigare en flottartimring som har flyttats hit i senare tid. Stugans stockar är gamla, troligtvis så gamla att de kan har sitt ursprung innan det fanns en bofast befolkning i området.
Det är tryggt att vistas i en stuga med rötter i en annan tid. Stugan och dess omgivningar är en stilla plats som inte skryter och förhäver sig. Platsen andas ro och andakt, precis det jag söker då jag beger mig hit.
Det sägs att människor vistas allt mindre i sina stugor. Stuglivet var den guldkant som folkhemmet byggde för dem som hade råd. I takt med det ökade välståndet blev stugorna fler och stugområdena i attraktiva områden bredde ut sig. Idag när man går i dessa områden ser de flesta stugorna ganska övergivna ut med kanske bara tillfälliga besök. Nutidsmänniskan kanske inte längre är någon stugmänniska – hon vill ha mer och helst upptäcka hela världen. Jag ser en oro och rastlöshet i detta, men jag har inte rätt att döma. Var och en gör sin egen resa.

Jag är trygg med att göra de flesta av mina resor till stugan, platsen lite vid sidan om med skog, vatten, berg som närmaste grannar. Här kan jag samla ihop mig och fullt ut vara i mina känslor, tankar och handlingar. Det är gott och stort nog och ger den där välbehövliga kraften att gå vidare i livet och den samtid som jag trots allt är en del av.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

3 kommentarer:

Pysselfarmor sa...

Jag förstår precis vad du menar. Född i Lapplands fjällvärld, utan väg utan el...till 1958/1964. Flyttade till STockholm 1968 - flyttbidrag för det fanns inga jobb där hemmavid. Hemma är det alltid när jag nu 3 ggr per år återkommer till gården som jag ärvt...lugnet, tystnaden - jag blir "hel" i själen. Allt rinner av mig och jag känner mig litet motsträvig att återvända till vardagen söderut. Men där finns barnen med familjer, jobbet, goda vänner, teater, museum...jag brukar säga att jag har det bästa av två världar :-))
Men Lappland är alltid HEM!

konsulent sa...

Att vara i nutiden är just detta att uppskatta kontrasterna i de olika världarna - det gör livet så mycket större.
Fina bilder från Lofoten förresten. Planerar för ett återbesök kommande sommar.

Anonym sa...

Så rofyllt och vackert. Så skulle alla människor bo.