I stugan

Stugan finns lappmarken, 3 mil från centralorten och några kilometer från byn. Stugan befinner sig invid älven som knyter ihop de stora sjöarna. Stugan är byggd av skogen, skogen som omger den. Stugan var tidigare en flottartimring som har flyttats hit i senare tid. Stugans stockar är gamla, troligtvis så gamla att de kan har sitt ursprung innan det fanns en bofast befolkning i området.

Det är tryggt att vistas i en stuga med rötter i en annan tid. Stugan och dess omgivningar är en stilla plats som inte skryter och förhäver sig. Platsen andas ro och andakt, precis det jag söker då jag beger mig hit.

Det sägs att människor vistas allt mindre i sina stugor. Stuglivet var den guldkant som folkhemmet byggde för dem som hade råd. I takt med det ökade välståndet blev stugorna fler och stugområdena i attraktiva områden bredde ut sig. Idag när man går i dessa områden ser de flesta stugorna ganska övergivna ut med kanske bara tillfälliga besök. Nutidsmänniskan kanske inte längre är någon stugmänniska – hon vill ha mer och helst upptäcka hela världen. Jag ser en oro och rastlöshet i detta, men jag har inte rätt att döma. Var och en gör sin egen resa.

Jag är trygg med att göra de flesta av mina resor till stugan, platsen lite vid sidan om med skog, vatten, berg som närmaste grannar. Här kan jag samla ihop mig och fullt ut vara i mina känslor, tankar och handlingar. Det är gott och stort nog och ger den där välbehövliga kraften att gå vidare i livet och den samtid som jag trots allt är en del av.

Läs även andra bloggares åsikter om stugliv, natur, männsika, vila, frihet