Vattenskoter - en fossil fråga

 De som känner mig vet att jag inte är någon vurmare för varken vattenskotrar eller vanliga snöskotrar. Tvärtom - Sverige är sedan länge ett fullkomligt laglöst land för dessa så kallade fordon. Tidigare var det enbart snöskotern som störde friden och förorenade luften med sitt fossila bränsle. På senare år börjar dess vanartiga kusin, vattenskotern, erövra våra vattendag allt mer.

Förutom att såväl vattenskoter som vanlig skoter är en fridstörare av rang är den naturligtvis en miljöförstörare och bidrar växthusgaserna. Dessa fridstörare körs inte sällan av i dubbel bemärkelse fossila män som gillar att leka och skiter i så väl sin omgivning som den planet de bor på.

Då jag märker att okynneskörningen med vattenskoter ökar år från år där jag bor i Norra hamn  i Luleå har jag skickat en fråga till kommunen med följande lydelse:

"Luleå är en kommun som vi i många avseenden kan vara stolta över, men det finns sådant som svärtar ner. Som boende i Norra hamn kan jag konstatera att vattenskoteråkningen tillika buskörningen med dessa vattenskotrar ökar år från år. För mig är det en frågan om såväl trivsel, ordning och miljö. På vägarna har vi hastighetsgränser och i utloppet ur hamnområdet knopgränser som de flesta vanliga båtägare respekterar. 

Kommunen har tidigare konstaterat att transportsektorn (vattenskotern är ju också ett transportmedel, även om den mest används som en vuxenleksak) står för mer än 75% av de klimatpåverkande växthusgaserna i Luleå.

Som mål har Luleå satt upp att kommunen ska vara fri från klimatpåverkande koldioxidutsläpp senast år 2050.

Min fråga till ansvarig nämnd är hur man avser stävja den tilltagande vattenskoteråkningen i Norra hamn? Det är en ordningsfråga som växer, men framförallt en nog så viktig symbolfråga i det klimatpolitiska arbetet."

Nu ser jag spänning fram emot kommunens svar. Jag lovar att Nordlig utposts läsare kommer att få ta del av det!