lördag 2 april 2016

Allt detta vita



 Jag är inte speciellt religiös av mig, men jag brukar säga att frid och stillhet i naturen är den bästa platsen för kontemplation och andlighet. Den påsk som just har passerats brukar normalt vara en av det bullrigaste tiderna på året, åtminstone här i norr när skotersäsongen då når sin klimax.

Så mycket härligare att det finns utrymme för den tysta zonen även under påsken i Sveriges skotertätaste kommun, Arjeplog, där jag har min stuga. Det underbara är ju att kommunen är så stor och skoterfolket ofta brukar samlas på vissa platser. Vid min stuga finns det dessutom massor av strömmande vatten som gör skoteråkningen mindre intressant.

På våra skidturer kunde vi därför blicka ut över massor av orört vitt och bana oss ett eget spår. Blicken över Välmba och Uddjaure är härligt välbekant med Ganjareudden, och Agnesvaare som fond. Därefter bereder den stora sjön ut sig innan fjällen tar vid i nordväst.

Det är nära nog tyst. De enda som pockar på lite uppmärksamhet är lavskrikorna. De må vara förlåtna. De är ju mina ju mina änglar och följeslagare....kanske inte till himmelsriket, men väl till allt underbart vackert som fortfarande finns i vår natur.

3 kommentarer:

Bert Bodin sa...

Önskar jag hade en och annan lavskrika här vid kusten också.

Unknown sa...

Det var så vackert! Inte illa att bli en bättre skidåkare! Jättegod mat varje dag! Så trivs så bra i stugan,

Johan sa...

Bert: Vildmarksfågel. Det är skillnad på vildmark och vildmark.
Ewa: Fler turer bli det. Nu vet jag hur jag ska fixa Tegnäsarna utan klibb -kokosolja!