Härom dagen snöande det. Den där riktigt våta snön som riktigt piskar i ditt ansikte och som känns blötare än regn. Tätt föll den, men la sig på marken gjorde den knappt. Naturligtvis hördes snart klagoropen - eländiga väder, bakslag och ska då aldrig vintern aldrig få ett slut.
Själv kände jag mest en liten förnöjsamhet när de blöta flingorna singlade omkring mig. I en allt mer onormal tid med terrorhot som vardag, drev mot demokrati och demokratins företrädare från alla möjliga håll och girighetens olika ansikten i omoraliska skatteparadis.
Människors väderminne är kort i klimatförändringarnas tid. Ett blött snöfall i slutet av april är så normalt som det kan bli. Jag känner och skänker en tacksamhet till vädrets makter att människan ännu inte fullt ut har tagit död på vädrets normalitet.
Det som många benämner som bakslag är en riktigt normal aprilvecka här i norr. Sol och plusgrader på dagarna och friska nätter med några dito minusgrader...och som grädde på moset kom då den blöta aprilsnön.
Som alla kloka vet är ju annars vädernormaliteten sedan länge satt ur spel. Vi har haft en fin vinter och femte årstid (vårvintern här norr), men trots en relativt kall januari har vi hittills i år temperaturöverskott på ca 2 grader.
Så låt glädja oss åt de allt normala och allt färre kalla dagar som fortfarande finns. Det normala vädret riskerar att till slut bli som det svenska folkhemmet. När det väl har raderats ut kommer det aldrig tillbaka...
2 kommentarer:
Jag håller med dig till fullo. Folk glömmer och verkar "älska" det onormala. Hur ska man få folk att vilja göra något mot miljö- och klimatförändringar?
Bert - så länge det finns muppar som oss som trotsar de mångas mening finns det hopp. Det finns alltid någon eller några som lyssnar.
Skicka en kommentar