Det känns emellanåt som att mycket är onaturligt i vår tid...ja, ibland rent av otäckt. Men det finns alltid något som är fullkomligt naturligt och okonstlat - naturen själv.
Naturen är helt enkelt platsen för den förbehållslösa kärleken där jag kan fylla på sinade reservoarer och möta livets olika prövningar med ett högre buret huvud.
Idag var det en sådan där dag då natur och väderlek var osedvanligt generös. Jag gjorde min återkommande vandring i Gammelstadsvikens naturreservat och till bron...platsen där jag många gånger har stannat för att samla min tankar. Platsen är inte den ultimata platsen för fågelskådning, men här har jag genom åren hört ovanliga arter som dubbeltrast, rosenfink och rördrommen. Trots vårens tidighet är det denna dag ganska lugnt på fågelfronten...men ett kärt återseende får jag av brunkärrhöken och fiskgjusen.
Min följeslagare Sven trotsar naturen...vattenflödet är stritt och utan stövlar tar han sig inte upp på bron. Efter en stilla stund på bron möter jag upp honom vid fågeltornet och grillplatserna. Här väntar en plats i solen invid elden, korvgrillning och kaffe. Vi konstaterar att det där med fågelskådning är ganska oviktigt. Det viktiga är att ta sig ut och glädjas utan att söka upplevelser Då blir det så enkelt att känna den stora lyckan när vårens främsta budbärare - storspovarna uppenbarar sig med sitt klassiska spelregister.
En stor stund i det enkla och okomplicerade. Naturen har fyllt sin uppgift. Min vandring över fälten blir lättheten själv och jag fantiserar att den troliga falk jag ser är en pilgrimsfalk...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar