måndag 23 maj 2016

Resan till Cinque Terre 6



Moneglias stationsbyggnad är lika anspråkslös som denna lilla staden är full av anspråk...en liten pärla som vi gärna återvänder till.

Men denna dag var det avresedagen. Vi satte oss på tåget som skulle ta oss tillbaka till storstaden Milano. Då det var svårt att klara resan hem på en dag valde vi att stanna i Milano och känna av lite av den italienska storstadspulsen.




















Kontrasterna kunde inte vara mer slående. Milano och säkert det flesta andra storstäder är en blandning av allt...vackert och fult...rörelse och liv.

 Framför den gigantiska järnvägsstationen mötte vi tiggarna, drogmissbrukarna och allahanda flyktingar. I den gamla staden trängdes turisterna. Jag har hört talas om selfiehållare, men knappt sett någon. Framför helgedomen Doumen fanns de överallt i olika utförande. Värre var att vackra Doumen hade blivit ett månglarnas tempel...entré krävdes för att få frid i Guds hus och en ful reklamskylt var uppsatt på fasaden. Bilarna i staden tycktes vara lika många som människorna. De fanns övrerallt och var parkerade på varje fria yta som fanns att uppbringa.

Vi hittade en trevlig restaurang denna vår sista kväll. En god pasta med lika gott vin smörjde kråset efter dagens långa stadsvandring.

Nöjda tog vi oss till vårt hotell. Utsikten var ingen höjdare, men lyxigt värre kändes vårt rum trots två sängar på hjul.

Säkert återkommer vi till Italien. Kanske åter till Cinque Terre, ett vackert världsarv värd flera besök. Då blir det i så fall vandring på högre höjd.


Inga kommentarer: