Under mina unga år gick jag ofta på travet. Jag var under högstadietiden närmast stammis på Gävletravet. Minns naturligtvis min första storvinst. Hästen hette Hereloc B, gav 18 gånger mina satsade 2 kronor. 36 kronor var riktigt stort 1973 för en 13-åring. Jag hann även prova på att spela V65 (föregångaren till V75) och inkassera några hundra kronor innan andra intressen tog vid.
På senare år har jag lärt känna Björn...en riktig traventusiast som inte drar sig för att betala dyrt för att få åka till Prix d´amerique i Paris varje år. Björns intresse har smittat av sig...inte för att stå och frysa på en kall travbana, men väl spela V75 och titta på på resultatet från tävlingarna varje lördag.
Jag är inte den typ av person som tror på turen. Jag köper aldrig några lotter. Min grundfilosofi i livet är egentligen att jag aldrig kommer vinna ett öre. De pengar jag har är de jag har tjänat ihop själv.
Med en sådan torr och tråkig inställning går det väl inte att ha några drömmar om den stora vinsten? Jo...det går om jag själv får en chans att påverka utfallet (d v s göra spelval) och med pådrivande och positiva vänner som verkligen tror att det oväntade kommer att ske.
Så går då lördag efter lördag och jag och säkert hundratusentals andra väntar på det stora undret. Naturligtvis är vi nära varje gång. Om inte om hade kommit emellan varje gång hade vi naturligtvis sedan länge varit miljonärer.
Igår vara vi ganska nära igen...ett antal rätt...men för få för att de skulle ge pengar. Men snart kommer en ny lördag med nya möjligheter och tron på det oväntade. Fåfängligt...javisst...men bjuder jag så gärna på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar