Bilden ovan är från vår gemensamma skog, numera Sveaskog, några kilometer från min stuga i inre Lappland. Den gamla skogen som stod där förut höggs för ungefär 40 år sedan. Sedan dess har bolaget försökt stödplantera och hyggesplöja vid ett par tillfällen, men vind, kyla, snösvamp och framförallt älgen tar det mesta som försöker få fäste. Detta är tyvärr en ganska vanlig syn i det norrländska skogslandet, speciellt på högre höjd där återväxten går sakta och där kallhyggesbruk därför sällan fungerar.
Om nu någon tror att det här är gamla synder får, eller snarare skogen helt oförskyllt får pikta, så kan jag berätta att denna korttänkta rovdrift bara fortsätter. Förra året byggdes skogsbilsvägnätet ut i närheten av de gamla hyggena. Nu kommer resten av den gamla skogen går samma öde till mötes. Jag kan inte tänka mig att man kommer att lämna något, men tanke på hur mycket man har investerat i vägen .
Jag både sörjer, blir förbannad över det svenska samhällets ignorans mot de naturskogar vi fortfarande har kvar. Förutom dess skönhet vet vi att de har en avgörande betydelse för artrikedom och den biologiska mångfalden. Numera vet vi också att skogen binder massor av koldioxid och blir därför så viktig i den samhällsomställning vi måste göra för att vår planet som vi känner den ska räddas.
Ofta får vi höra att Sverige har alla möjligheter att ligga före när det gäller ambitiösa miljömål och klimatomställning. Vissa naiva människor kanske redan tror att vi är bäst i klassen. Det enda vi är riktigt duktiga på att förfasa oss över är när andra länder inte tar sitt ansvar. Speciellt när det det gäller omsorgen om våra skogar är dubbelmoralen i det närmaste gränslös. Vi förfasar oss över skövlingen av Amazonas regnskog. Det som sker där är oroväckande, men om vi jämför Sverige med Brasilien har det senare utskällda landet så mycket mer orörd skog än vad vi har i Sverige. Ska vi som land agera med någon trovärdighet måste vi börja med att tvätta vår egen byk. Vi kan inte begära att andra ska göra det vi inte gör själva.
Jag gråter med den skog vi ärvde, som snart är historia. Jag blir heligt arg att människor och framförallt beslutsfattare inte ser denna besvärande dumhet, vakna...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar