Vi män urinerar stående. Jag tror nog att nästan alla vi män som en gång var små pojkar tävlade om vem av oss som kunde urinera längst. Både längst vad gäller avstånd och tid. Med detta grundlades vår stora förkärlek till att urinera ute i naturen. Får vi bara chansen väljer de flesta av oss urinerande i det fria framför ett besök på toaletten eller utedasset. Vid en längre bilfärd kan fenomenet skådas vid P-platser och rastplatser där männen oftast urinerar alldeles ogenerat till alla förbipasserandes beskådan. Detta till skillnad från kvinnorna som om de överhuvudtaget urinerar i naturen gör det väl dolt bakom något skyddande buskage.
Därför ställdes jag inför ett kritiskt läge då vi nyligen köpte stugan invid havet. Stugan har nämligen inget ogenerat läge, utan omges av andra stugor med mycket lite skyddande vegetation. Dasset var inte heller konstruerat så att det går att urinera stående. Efter fyllda femtio fick jag då äntligen komma till den insikten att även vi män kan urinera sittande med ett lyckat resultat. Tänk att jag under alla dessa år har levt i villfarelsen att den naturliga aktivitet måste göras stående. Vanans och okunskapens makt tycks fortfarande vara stor hos en medelålders man som nu vet bättre….
Läs även andra bloggares åsikter om män, vanor, urinering
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar