Tystnaden är på väg att breda ut sig i den kustnära skogen. Marken är lätt pudrad av frost och isen har kopplat ett stadigt grepp över Trollträsket. Naturen är förberedd inför vintern, nu kan snön komma.
En vandring i senhöstlandskapet erbjuder en rofylld stund. Naturen går på sparlåga och hjälper vandraren att hitta en lugn rytm.
Det var nästan ett år sedan jag var här sist. Jag lever i någon sorts exil i en stad ganska långt borta och möjligheten att besöka platser som denna är begränsad. Nu är jag här och kan återupptäcka det förlorade. Den gamla skogen med alla hackspettar, klapperstensfälten och de stora stenblocken som talar om vad havet låg en gång och kojan Stallet, platsen för många fina möten och samtal genom åren.
Nu går jag här i min självvalda ensamhet och gamla minnen väcks till liv. Jag andas in den friska luften, förnimmer skogens alla dofter och vänder blicken mot solens lätt värmande strålar. Är lycklig, om så bara för en stund. Naturen helar och tacksamheten är stor…
Läs även andra bloggares åsikter om stillhet, Norrbotten, natur
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar