När livet har varit i större rörelse en tid är det fint att komma tillbaka till ett av mina viktiga nav i livet, stugan Grova med omgivningar i Lapplands västra inland.
Det mänskliga livet och Världens riktning är gåtfull och oförutsägbar. Rörelsen och oron tenderar att bli större och den empatiska människan får svårare att känna lugn och ro.
Just då är Grova den bästa platsen för vilan och långsamheten. Just detta år är det mer vilsamt och stilla än vanligt. Efter en rekordmild vinter tar naturen tillbaka - våren är mycket sen i dessa trakter. Här kan jag betrakta hur det sista av vintern varsamt släpper sitt grepp. Det går långsamt - björkarna vågar knappt knoppas i den kalla nordvästen och de nyanlända fåglarna sjunger, men utan det vanliga frenesin. Allt och alla verkar följa den långsamma takten.
Det är en sann balsam för själen. Du behöver inte skynda...utan bara lyssna...på vinden lek i furorna, iskrosset mot stranden och rödstjärtens uppvaktning av honan vid en av mina fågelholkar.
Livskvalitet av bästa sort, helt enkelt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar