tisdag 21 november 2017

En folkbildare i vår tid



 Förra veckan gästades Luleå och Norrbottensteatern av Po Tidholm. Av storstadsborna och DN-läsarna kanske han är mest känd som musikrecensent. För oss som bor en bra bit från Stockholm är han framförallt en mycket vass skribent av frågor som rör den stora delen av landet som krymper både vad gäller befolkning och en fungerande service - landsbygden och många av de mindre tätorterna.

Hans bok "Norrland" har några år på nacken och nyligen kom hans senaste skrift "Läget i landet". Vi sitter mitt i teaterns scenografi från den senaste föreställningen och lokalen är full till sista plats - inte bara det vanliga kulturfolket utan gammal som ung och många tillresta från den landsbygd Po pratar om.

Po ger en historisk odyssé kring det folkhem som byggdes och där nästan alla var inbegripna oavsett hemvist i riket. Han lotsar oss vidare kring hur samma folkhem successivt monterades ner. Det kollektiva blev allt mer privat och det mesta skulle säljas ut på vinnarens marknad. Det satte med raska steg fart under 1990-talet. Det var också under denna tid en statlig utredning kom att ersätta ordet medborgare med konsument. Vi reducerades bildligt talat från att vara agerande medborgare till passiva konsumenter.

Stora förlorare blev och är fortfarande stora delar av vårt land utanför stora befolkningscentra. Kommunerna, små som stora, skulle slåss på att vara bäst på tillväxt i glada positiva broschyrer. De flesta förstod nog tidigt att det mesta av detta var en lögn. Men - men vem våga säga ifrån och uppfattas som negativ när allt skulle uttryckas i positiva termer.

Sverige håller på att delas. Stora delar blöder med hög kommunalskatt och med allt sämre service. En sjuksköterska i en norrländsk glesbygdskommun betalar en månadslön mer i skatt än den som jobbar i Stockholms rikemanskommuner. I landet som delas väcks också motsättningar, missnöjet och på sikt den farliga populismen. Läget i USA är att farligt varande exempel, men samma saker kan hända här.

Det var en synnerlig klok kväll från en klok man. Kanske finns det hopp trots allt. Vi behöver pålästa folkbildare som kan åskådliggöra de stora frågorna utan att förenkla. Po Tidholm är en folkbildare. Jag gick han från teatern upprymd och förbannad - det kändes väldigt bra!

2 kommentarer:

Bert sa...

Po behövs!

Johan sa...

....och fler med honom, då får vi hoppet tillbaka!