Snart är det semester och ett nästan ett halvårs veckopendlande mellan Luleå och Umeå får ett tillfälligt avbrott. Livet har förändrats. Vanliga rutiner och besök på älskvärda platser har fått stryka på foten. På pluskontot finns att jag har fått lära mig nya saker, mött människor och platser som jag med all sannolikhet annars aldrig hade mött eller träffat.
Förändring innebär att mista något för att vinna något nytt. Jag försöker att se det så att det jag mist finns kvar, vännerna, platserna i naturen o s v. Däremot har jag fått chans att upptäcka något annat.
Priset jag betalar är en återkommande känsla av rotlöshet. Jag veckopendlar och reser dessutom mycket i jobbet. Jag försöker tänka att lugnet kommer inifrån och jobbar på saken…
Jag kan förundras över att efter snart ett halvt år i Umeå bara har träffat två personer jag är bekant med, en kusin till min fru och en gammal kurskamrat från en vidareutbildning. Jag var faktiskt bosatt i Umeå under 7 år under 80-talet, men spåren förklingar snabbt. Jag försöker tänka att jag är på en semesterresa i en helt främmande stad och vid kvällsvandringarna kan en liten exotisk känsla infinna sig, åtminstone nu när det har blivit sommar.
Nu väntar snart en längre ledighet, då jag ska försöka återerövra det som jag lämnat. Undrar just hur det kommer att bli. Möter jag människorna och platserna på ett annat sätt? Få se vilka svar sommaren kommer att ge.
Läs även andra bloggares åsikter om Umeå, veckopendling, rotlöshet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar