Jag befinner mig i Ramsele, mitt i det norrländska skoglandet, mellan berg, älv och sjö. Detta var även Roger Pontares hembygd innan han flyttade till det öppnare landskapet vid kusten. Efter att ha irrat oss omkring på kurviga och ensliga vägar har vi kommit till detta lilla samhälle långt ifrån de större metropolerna. Här finns det gamla slitna hotellet, grillkiosken, närbutiken och den obligatoriska pizzerian med en liten a lá carte. Vad vore dessa små samhällen utan sin pizzeria med entreprenörer från fjärran land? Här finns naturligtvis även genomfartvägen där det lilla som händer sker. Under vår stund ser vi inte många bilar efter denna väg, däremot massor av timmerbilar. Vägen tycks vara en av inlandets blodomlopp för det gröna guldet mot sin färd till kustens sågverk och massaindustrier. Det skakar lite i pizzerians fönster när timmertransporterna dundrar förbi med full kraft. Transporterna förstärker känslan av enslighet och ensamhet. Undrar om mannen i hyreshuset mittemot bär på samma tankar medan han drar sina bloss från balkongen?
Läs även andra bloggares åsikter om Sverige, glesbygd, Ramsele
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar