Ute faller den blöta snön tungt. Tillsammans med vinden äter den sig fast på kläderna och skapar en meningslös blöt sörja på marken som gör det omöjligt att gå torrskodd. Tillvaron känns blöt, konturlös och mörk. Lätt att bli mollstämd.
Jag brukar se denna tid på året som den reflekterande tiden, då det kan kännas som att det inte händer så mycket. Vi kan stanna upp, ge oss tid att tänka på det som varit, är och ska komma - både på det personliga planet och i Världen runt om oss.
När jag tänker på senare, d v s Världen i stort och smått är det inte så lätt att hitta ljusglimtarna i det mörka. I dagens nyhetsflöde läser jag att stämningen bland socialdemokratiska politiker i Landstinget är hatisk och att några borde brännas på bål. I samma flöde läser jag om några ungdomar som stoppas på Umeå flygplats när de ska ta värvning och strida för den Islamska staten. Positivt i det senare fallet är att det är andra ungdomar som stoppar dem och ringer deras föräldrar.
Det är naturligtvis svårt att fullt ut bedöma om den tid vi lever är oroligare än den passerade tiden. Ser vi tillbaka historiskt har det vara många oroliga och dramatiska tider för människor, inte sällan med brutala övergrepp i dess spår. Min absoluta känsla är att vår nutid är oroligare än på länge - både nationellt och globalt. Samma känsla säger mig att det blåser snåla och kalla vindar som kan underblåsa såväl demokratiska strukturer och rättsstat snabbare än vi tror.
Vi lever i en upplyst tid...men alla söker inte och delar det upplysta och många står utanför och känner frustration. Vi står kanske inför de största utmaningarna någonsin. Ljuset - som jag ser det är den upplysta unga generationen. Jag kan inte annat än sätta en del av hoppet till dem - de med ännu ogrumlade ögon och nyfikna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar