lördag 24 juni 2017

Min väg



 Under vårt liv följer vi vår inre väg, mer eller mindre självvald. Vi gör också en hel del vägval i livet, även dessa, mer eller mindre självvalda.

Sedan finns alla dessa verkliga vägar, alltifrån motorvägen till den lilla stugvägen. De är där mindre vägarna, som vi ofta återkommer till, fyller vi ofta med mening, minnen och händelser av olika slag.

Den väg jag har färdats till fots flest gånger genom alla år är den gemensamma samfällighetsvägen i närheten av min stuga. Den är dryga två kilometer lång, passerar ett par stugor och skogshemman. Vägen erbjuder en mosaik av det västra skogslandets natur, men andra ord mycket skog, myr och små tjärnar. Här finns även kvar rester av jordbrukssamhällets myrslåtter.

Detta är vägen som leder bort och som leder mig hem. För mig är vägen en del av den stora vilan och återkomsten. Vägen utgör ofta startpunkter för mina mina vandringar över skog och berg. Här går jag in i den natur som känns som en del av mig och som jag aldrig skulle kunna klara mig utan.

Vägen är anspråkslös och kräver inget av mig. Jag är lika anspråkslös när jag vandrar efter den. Jag jagar inte efter upptäckter men har många gånger belönats med spännande möten av fågel och vilt.

Denna dag är det ganska tyst längs efter vägen i strilregnet. Det doftar försommar av pors och den rikliga hjortronblomningen ger förhoppningar om många gyllene bär. Det är gott nog. Det blir nog många vandringar längs efter vägen framöver, om inte imorgon, så blir det en annan dag...

Inga kommentarer: