Vi pratar om de döda, vi pratar om de levande, om vad de döda och de levande gör med våra liv. Vi pratar om ödmjukheten inför det som varit, om det som är och hur det har påverkat och påverkar oss. Vi pratar om hur andras rädslor och tankar om oss är och förblir levande i våra liv. Vi förstår att det som var och som har väglett oss oftast har haft sitt ursprung i kärlek, även om resultatet ibland har verkat begränsande. Det är ur samma brist vi kan utvecklas. Det öppna ögat vidgar blicken för de seende och ger en förståelse för det som var, sådant vi inte kan ändra på. I takt med växandet mognar blicken och ödmjukheten. I takt med kontakten med bristen, bristens ursprung växer tacksamheten inför livet och livets möjligheter….
Läs även andra bloggares åsikter om Livet, människan, samtal
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar