Människan har gjort och gör fortfarande mängder av dumheter med vår natur. En av de dummare svenska inslagen var när vinsthungriga skogskoncerner under framförallt under 1970-1980 talen försökte besätta sina kalhyggen med den ”fula ankungen” contortatallen. Detta måste vara en av de största dumheter svenskt skogsbruk har gjort. Jag har genom åren sett ett antal exempel på dessa contortaplantager och kan konstatera att på dessa marker kommer aldrig någon skog värd namnet.
För en tid sedan blev jag tvungen att ta mig igenom ett contortabestånd. Det var i princip en ogenomtränglig snårskog av contorta, smågran och björk. Naturen verkar ha slagit tillbaka. Här växer en skog utan värde som det är ett smärre helvete att ta sig igenom. Naturen skapar en närmast ogenomtränglig vägg med snår. Den ger på så sätt långnäsa åt den mäskliga dumheten och skapar samtidigt ett bra skydd för fåglar och småvilt. Naturen läker sina sår genom att stänga ute angriparna. Frågan om människan någonsin lär sig av sina dumheter?
Läs även andra bloggares åsikter om Natur, skogsbruk, contorta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar