onsdag 3 september 2008

Sorkfällan



Skogssorken kan vara ett gissel, en överlevare utan motstycke och illa omtyckt av de flesta. Sorken hör naturen till och är den viktigaste basfödan för våra ugglor.

Problemet med dessa gnagare är att de har en förkärlek att söka värme och skydd i våra stugor. Numera vet vi att det finns en rationell anledning att ha respekt för sorken, då vi har blivit varse att var 6:e sork bär på viruset som kan ge oss sorkpest

Vår stuga Grova i lappmarken är en omtyckt boplats för sorken. I den gamla timringen finns det många små krypin. Jag har ganska framgångsrikt hållit sorken borta med det hjorthornssalt som jag efter ett tips strör ut på strategiska platser runt stugan.

I år träffade min fru Lotta den omtalade ”fälldoktorn” Börje Sundqvist på Nolia. Han visade stolt upp sin fällanordning och frun blev imponerad. Modellen är typgodkänd och ska på kort tid locka många sorkar in i döden.

Sagt och gjort, fällan har nu gillrats. När jag åker till stugan om ett par veckor förväntar jag mig en hink full med sork, eller snarare svansar, då sorken lär vara kannibal.

Återstår att se hur det blir med den saken. Då jag är lite av en tvivlare av min natur så kommer jag att ta med lite hjorthornssalt – för säkerhets skull.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

5 kommentarer:

Ella sa...

Jag hatar dessa möss som invaderar uthus och sommarstugor,dess kiss och bajs som sprider sitt dödliga virus.
kan denna fälla bidraga till en minskning på mängden möss vore mycket vunnit.
Fällan får mig att minnas min barndoms betydligt enklare kärl/zinkämbar,som nedsattes/grävdes på strategiska ställen.
Visst kunde en och annan mus slinka dit,men till syvende och sist var det gårdskatten som skötte jobbet.

Johan sa...

Måhända är detta bara en utveckling på gamla beprövade metoder. Återstår att se om det blir en dagslända eller ett vinnande koncept.

thord wiman sa...

Hej!

Vandrade genom en naturskön trakt med några utspridda, övergivna torp, många steniga, magra tegar, flera underbart doftande rosenbuskar och ett namn på hela härligheten: "Sorkfallet".

Ödsligt.
Dramatiskt. Och vem föll egentligen i slutänden: Människan eller sorken.

Tänk att ett namn bara kan vara så mycket en bärare av information genom seklerna. Och tändvätska för fantasin!

Lycka till med sorkfällan Johan, tror nog ändå inte det blir så många sorkar att se i din hink - men färska rävspår kanske...

Eva sa...

Jag är säker på att hinken är full!

Johan sa...

Sorken väcker och har alltid väckt känslor. Sorkar i alla dess former lär ju överleva oss människor. I människans hat över sorken kanske det finns ett mått av avvund!?

Jag får väl avlägga rapport när jag har vittjat den eventuella "sorkskörden"