Vi har haft val i Sverige och den politiska kartan ser ut på ett sätt som den aldrig har gjort förut. Främlingsfientliga krafter har fått plats i det politiska finrummet, detta till trots att toleransen sägs ha ökat på senare år. Det är ju i sig en paradox.
Att de främlingsfientliga krafterna har fått fotfäste sägs bero på rädsla och en känsla eller ett faktiskt utanförskap. Det tror jag är sant och ett reslutat av det hårdare Sverige som är på väg att byggas.
Om vi börjar syna det som är främmande blir det snart klart att det är så mycket mer än människor som rör sig i en globaliserad värld. Om vi synar vårt eget land så kan man knappast tala om en samlad kulturell identitet. Vad vi bor och hur vi lever våra liv visar om man bara så lite skrapar på ytan att vår syn på livet och världen skiljer sig väsenskilt. Jag tror att en glesbygdsbo i Norrlands inland många gånger kan ha mycket mera gemensamt med bergsfolk i främre Asien än en stockholmare från Östermalm.
Så länge det främmande ses som ett hot förblir det ett hot. Jag tror inte att det finns något ursvenskt. Våra traditioner är ett resultat av influenser från andra folk. Så har det varit och så kommer det att förbli.
Det finns en rikedom med förändring och det berikande andra kulturer för med sig. Det är i denna värld vi lever varken vi vill det eller inte.
Jag vill tro att vi till stora delar lever i ett öppet och tolerant land. Jag vill även tro att sverigedemokraterna kommer att demaskeras och bli en politisk parantes. Jag har definitivt mer gemensamt med en tolerant muslim än en sverigedemokrat som vill vrida klockan tillbaka....
Läs även andra bloggares åsikter om kulturskillnader, tolerans, sverigedemokraterna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar