söndag 20 april 2014

Jaget och bekräftelsen





















Det är påsk och jag är i min stuga Grova, mitt i lappmarken nedan Arjeplog. Det är årspremiär i stugan. Jag skottar upp mina gångar, vattendunkarna är medtagna och jag lever enkelt. Det är påsk och jag är här ensam. Visst är det så, men det är den självvalda och goda ensamheten i nära samklang med den natur som omger mig. Sedan kommer telefonsamtalen, SMS:en som påminner mig om Världen utanför, om människorna som är en del av mig och en viktig del av mitt liv.

Livet är förgängligt. Möten med människor likaså. Intima relationer kan ha sin utsatta tid och kanske plötsligt tar slut. Likaså är det med vänskap. Den är ofta förenad med platsen och livsrummet. Flyttar jag är det svårt att att hålla en nära vänskap vid liv. Vi blir till och skapar i våra möten med andra. Det kan i den bästa av Världar ge utveckling och den behövliga bekräftelsen.

I vetskapen att allt det jag har kan ryckas ifrån mig är naturen och den bekräftelse den ger mig guld värd. Det är säkert just därför jag blir så jublande glad då jag blickar ut över Välmbas vatten och och mitt favorit lågfjäll. I detta återseende upplever jag naturens egen bekräftelse riktad till mig. Jag ser och blir berörd. Dialogen är ord- och kravlös. Den är vila och näringskälla. Jag känner tacksamhet inför denna storhet. En naturens egen kyrka bortom tro och sökande...

Inga kommentarer: