Läste för en tid sedan en artikel i lokaltidningen där en forskare berättar det de flesta av oss redan har känt på sig - Norrbottens tjejer lämnar länet i allt snabbare takt. Länet förgubbas, avfolkas och de som blir kvar är allt äldre.
Ingen munter läsning för dem som vill se länet som dynamiskt och livskraftigt. Minst lika allvarligt är att Luleå inte har den attraktionskraft som utvecklare för länet som staden borde ha. För ganska många år sedan pågick en artikelserie som hette ”städernas krig”. Med städerna avsågs Luleå och Umeå. Vem som ”vann” det kriget vet vi sedan länge. Medan Luleå står och stampar utan befolkningstillväxt och expansionen gått osannolikt fort för Umeå. Att bli stor är inget självändamål, men det säger ändock en del om stadens attraktionskraft och framtidsmöjligheter.
I tidningsartikeln nämns en skillnad mellan städerna. Medan Luleå attraheras av män så attraheras Umeå av kvinnor. Självklart är det så utan kvinnor kan ingen stad växa.
När jag idag vandrar över isen går jag över ett kaotiskt virrvarr av skoterspår, hör och ser skotrar som i hög fart passerar mig och lämnar ett moln av avgaser efter sig. På skotrarna sitter män och åter män i olika åldrar. Visst kan Luleå uppfattas som exotiskt med isbilvägar och skoterkörning över vita vidder. Samtidigt bär staden fortfarande på den barlast av machokultur och ett kunskapsförakt som länge följt i stålstadens spår.
För Luleå och i förlängningen hela länet står inför en mycket tuff utmaning om man ska hålla kvar unga, kreativa människor av båda könen. Machokulturen kommer sakta men säkert att gå under, det vore trist om samma öde väntar Norrbotten, så vackert och rikt som länet är.
Läs även andra bloggares åsikter om Norrbotten, Luleå, kvinnor, män
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar