Kontrollanten

Varje större arbetsplats har sin kontrollant som håller koll att du är på jobbet när du ska vara där, ser till att du tar ut friskvården enligt regelboken osv…

Den internationella kvinnodagen till trots är kontrollanten ofta en kvinna i medelåldern som är någon form av assistent (=låg status, låg lön). Kanske finns det något komplexfyllt över det hela – det inte jag får eller har möjlighet till ska jag se till att inte heller du får. Kontrollanten blir på så sätt en informell maktfaktor att räkna med.

I skolans värld är det min erfarenhet att de är skolassistenten som ofta tar på sig denna roll. På min nya arbetsplats verkar det vara löneassistenten.

Ofta är kontrollen subtil, men den känns. Förra veckan däremot blev dock en av mina kollegor utsatt för en kotroll som var allt annat än subtil. Löneassistenten var inne och hjälpte vår chef med det nya tidsrapporteringssystemet. Chefen såg allmänt lidande ut över att få ta på sig ytterligare en administrativ börda. Plötsligt upptäcker löneassistenten att min kollega har tagit ut friskvård varje vecka. Visserligen enligt gällande regler för tidsuttag, men assistenten gick trots detta igång och rusade in på kollegans rum och frågade vad hon gjorde på sin friskvårdstimme. Kollegan fick en rejäl uppsträckning då hennes aktivitet inte omfattade de aktiviteter som var godkända enligt arbetsplatsens riktlinjer. Då spelande ingen roll att kollegan mådde bäst av den motion hon utövade.

Jag undrar just vad assistenten gjorde efter tillrättavisningen. Gick hon till högsta ort för att statuera ett exempel, eller är det någon annan som får känna av hennes bannor.

Världen är så stor, så stor, men för vissa tycks den krympa ihop till ett russins storlek, tyvärr…

Läs även andra bloggares åsikter om Arbetsplatsen, makt, komplex