Framöver kommer Nordlig utpost då och då filosofera lite kring viktiga platser i mitt liv. Den trogne läsaren kommer nog att känna igen sig. Det handlar naturligtvis om platser i naturen som förbinder mig med en speciell känsla och en ömsom fridfull som euforisk längtan att återvända till.
Jag är en stor vän av upprepningar. Trots upprepningen blir det aldrig tråkigt. Det återkommande återvändandet gör att ögon och öron kan vila i det lätt igenkännbara. Det sedda och hörda kan till det yttre vara lika, men som allt i naturen är elementen i rörelse och jag upptäcker alltid något nytt. Upprepningen bidrar dessutom till en stor inre vila och en meditativ känsla i takt med mina steg. Livet blir enkelt och tankemässigt avträde töms ut och jag blir varse en stor kärlek till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Åh, jag visste ju inte att det var en brandvaktarstuga, ett intressant inlägg för mig som har varit däruppe flera gånger :-)
Ja tänk dig den fattiga familj som tillbringade flera månader varje år i denna lilla stuga. Man kan ju undra hur de fick dagarna att gå. Tystnad, vind och åter tystnad....
Skicka en kommentar