lördag 25 april 2009

Vårälven



Älvråken breddar sig. Den inte bara förebudar en annan tid, utan visar på att denna andra tid snart är förestående. Vattnets rörelse ökar i takt med snösmältningen. Om en vecka kanske vattenspegeln har nått Bergnäsbron och om ytterligare någon vecka har Luleås innerfjärdar öppnat sig.



Denna kväll kan vi blott ana vad som förestår. Knipor och storspov spelar vårystert och den bleka kvällssolen speglar sig som guld i mina ögon. De enkla och okomplicerade stunderna som denna är som balsam för själen. Jag undrar hur många som har insett detta?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

2 kommentarer:

thord.wiman sa...

Hej! Vårälven - ett riktigt riktigt vackerord. Och detta bedårande förbiglidande pulserande skimmer initierar alltid en ödmjuk förundran hos mig.

Naturen renhet och skönhet har en förunderligt regenererande inverkan på det mänskliga sinnet - en slags ständig, evig pånyttfödelse.

Platon, som anses vara ekologins fader som betyder läran om huset, allas vår gemensamma hus menade att moder jord (Gaia) bara är en kort tidsålder från att vara ett kadaver pga människans skadliga och obetänksamma framfart med skapelsen.
Det är en anmärkningsvärt tankeväckande men också djupt oroande kommentar långt före år noll.
Platon - 427 - 347 f.Kr.

Hur ska vi ha det med renheten och skönheten framöver. Det verkar som om naturen måste försvaras!

Johan sa...

Naturen tycks ha en förunderlig förmåga att rena det mänskliga avträdet. Men det finns ju alltid en gräns. Frågan är när eller om vi redan har passerat denna gräns?
Vad gäller klimatet tror jag inte denna fråga längre behöver ställas.