Vi är i lappmarken och det är påskhelg. Vi bor i ett litet, men avlångt land. Medan våren är långt framskriden i söder ligger snön meterdjup runt vår stuga. Vintern är dock på väg att släppa sitt grepp. Det är en annan luft och älvfåran har mörknat påtagligt. Här smyger förändringen på innan vårens explosivitet når dessa breddgrader.
Om ett par veckor ligger sångsvanarna i den breda råk som bildas i älvens mitt och rödvingetrasten sjunger ikapp med koltrasten.
Det vita snöljuset är starkt trots dagens mulenhet. Ännu kan vi blicka in i kaminen och låta oss tina upp av dess värme. Ännu en tid kan vi blicka ut över den vita naturens långsamhet. Jag gillar denna långsamhet och brist på påtaglig dramaturgi. Balsam för själen, balsam för tankar som emellanåt snurrar alltför fort.
Läs även andra bloggares åsikter om Vår, snö, stillhet, Arjeplog
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar