Skidor som färdas över nattunn skare. Som att färdas på nattgammal is. Plötsligt brister den, men du vet aldrig när. Skört som livet självt.
Den tidiga vårmyren lever ännu i sitt saktmod och i sin tystnad. En tystnad som emellanåt bryts av vårens uppvaknande då sångsvanarna spelar vårystert i de vattenspeglar som har öppnat sig.
Snön ligger meterdjup över myren. Våren bryr sig inte. Ytterligare ett par sångsvanar ansluter och sjunger sin salut över den tysta myrens vithet.
Sista skidturen över myren som gör sig redo för en annan tid….
Läs även andra bloggares åsikter om Vår, förändring, livet
2 kommentarer:
Jaa... myren är en säregen, trevlig plats i tillvaron. Här är man aldrig vilsegången, ursprungligheten känns i själ och sinne - som balsam.
Myrar, mossor, kärr är härliga miljöer, tiden får inte fäste riktigt i de långsamma biologiska förloppen. En nästan evig törnrosasömn.
De är goda berikande platser att vistas på året runt. Kanske de sista vildmarkerna i Sverige.
Hör du några orrspel?
Jo myrarna är miljöer som ofta får vara ifred. Det är också här vi kan hitta riktigt gamla träd. De små oansenliga småtallarna har ofta en flerhundraårig historia att berätta. Har kan man verkligheten prata om det långsamma tålmodiga växandet. Under påsken hördes inga orrar, men ifjol några veckor senare var det fullt med tjäder på myrarna några mil från denna plats.
Skicka en kommentar