tisdag 21 april 2009

Skuggor



Aldrig är ljuset så starkt som när vårsolen och den ännu vita snön spelar på samma arena. Mörker och skuggor ges ett annat återsken. Vårvinterskogen blir en lätt magisk plats, En verklig och fiktiv skog i förening som skapar en naturens egen pelarsal.

Denna naturens målning i nuet går att se som en kommentar till våra kontrastrika liv – ljus och mörker som möts sida invid sida. Vårvinterskogen ger dock plats för ljuset att tränga in i de mörka skuggorna och blir en årstidens kommentar, där ljuset för en tid är dominanten och återfödelsen är nära förestående. Naturen bär alltid på sina kommentarer, läkande och ifrågasättande.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

2 kommentarer:

thord.wiman sa...

Ja... skuggor är intressanta och allt de kan säga oss om man bara tar sig tid att reflektera över deras väsen.
För att inte tala om fullmånens utslungade ljus och de skuggor som då avsätts mot den magnesiumglänsande skaren - stämningsgestaltad magi!

Och tänk att på skidor i natten genomglida det suggestiva landskapet - oj, inte människa då, blott en tillfällig, obestämdbar skugga bland de andra månskuggorna. En svidande känsla av lycka. Integrerad, ett livsväsen, vilket som helst bland alla de andra...

Johan sa...

Månen vaknande sent under påsken då denna bild togs, men jag har även fina minnen från hösten invid stugan, Mörkret, skuggorna och den fantasieggande stämning som skapas. Vid ett par tillfällen har en räv skriat till i den annars kompakta tystnaden.