Kanske den mesta typiska symbolen för det vi brukar förknippa med landskapet Lappland är Jokkmokk. Inom denna kommun finns enorma vidder av skog, sjö, älv och fjäll. Här återfinns Laponia, ett orört vildmarksområde som saknar motstycke i Europa. För sörlänningarna är nog Jokkmokk lika med Jokkmokksjokke, samer i största allmänhet och Jokkmokks marknad med flerhundraåriga traditioner i synnerhet. Faktum är att många fler läser om Jokkmokks marknad än om Jokkmokks kommun på webben. Antagligen så säger det en del om Jokkmokk. Platsen är mer förknippad med det exotiska än som en plats där man bor och lever.
Jag besöker samhället någon vecka före vintermarknaden. Här är lugnt och stilla. Långt mellan husen och människorna. Frågan är vad människorna tänker om sin framtid sedan de stora basnäringarna skog och vatten försörjer allt färre.
Jag vill i alla fall tro på denna plats. Här möter mig människor med ett leende. Visserligen har Mariannes kafé försvunnit som tidigare gladde utsvultna fjällvandrare, men istället har huset givit plats åt en av flera restauranger med internationella förtecken som numera återfinns i samhället. Det verkar trots allt som människor flyttar hit.
Över allt ståtar hotell Gästis som sedan 80 år ger mig och andra god logi över natten. Nordlig utpost säger – hellre en leende Jokkmokkare än en jagad Stockholmare!
Läs även andra bloggares åsikter om Jokkmokk, Norrbotten
4 kommentarer:
Hej!
Intressant inlägg och funderingar från din sydliga utpost!
Med nordliga hälsningar från Kiruna,
Lars-Nila Lasko
www.samiworld.has.it
Även vi i söder försöker hålla oss ajour vid som händer innanför kustremsan. Kul att du hittade hit. Det är ju genom dilogen mellan nord och syd och öst och väst vår fina landsända kan förbli levande på sitt särskilda sätt
Hej Johan! Men vad skojigt med ett rykande färskt foto från Jokkmokk som är en underbar plats. Det kan gå åratal emellan mina besök men jag återkommer ständigt och då gärna till Pärlälvens vidunderliga skönhet och möjligheten att blöta en och annan torrfluga.
En plats kallas för 36:an eftersom den ligger exakt 36 kilometer från Jokkmokk centrum. Just precis där brukar alltid mitt lappländska äventyr börja.
Men bara museet Ajtte är värt långresan. Här blir jag lätt som lite besatt av det samiska äventyret, den samiska kulturen.
Att sedan någon av dagarna gärna i stabilt högtrycksväder få vandra in i Muddus nationalpark via Skaite upp till Muddusfallet och ibland vidare till fågeltornet vid sjön Muddusluobbal(?). Det är lycka det. Då är livet mäktigt och rikt. Minnena lever kvar som etsade i kopparplåt livet ut. Det är sju år senast för mig men snart, snart igen.
Har du vandrat något i Muddus?
Hann du se och uppleva något av omgivningarna nu vid dit besök till Jokkmokk?
En hälsning från thord.
Besöket erbjöd bara en kort morgonvandring i samhället. Visst har jag varit i Muddus och känt av områdets magiska kraft och dramatik-en plats för stillheten,tidlösheten där den mänskliga fåfängan icke gör sig besvär.
Skicka en kommentar