Jag vet inte om det finns något samband mellan goda matvanor om man är gift eller ungkarl, men mitt fall har det i alla fall blivit en slående förändring.
Jag har i vuxen ålder aldrig varit den fetlagda typen. Vettiga motionsvanor och meditativa naturvandringar har utgjort en garant mot detta. Däremot har det livets guldkant för mig varit god mat och gärna fet sådan. Gräddiga såser av allehanda slag var en självklar del av min meny.
Så blev jag gift och en annan ordning kom att ta vid. Mitt motstånd mot bönor, qinoa och grova bröd var från början stort. Med fruns välmenande envishet lyckades hon med tiden bryta ner allt mer av mitt motstånd.
När jag nu sedan en tid är ensam en period och kan odla mina ungkarlsvanor har jag insett att min syn på det goda livet har förändrats. Nu är det inte längre pizza och pasta med ostsås som jag längtar efter. Nu vill jag ha wokat och ska det vara sås är det nu den lätta varianten av creme fraiche som gäller.
Helt omvänd blir jag aldrig och bönor äter jag fortfarande med måtta, men visst har det sina förtjänster att vara tillsammans med en hälsosam fru när jag närmar mig de femtio. Livet är ju allt för värdefullt för att kastas bort på felaktig kost. GI må vara en trend, men bland mycket annat trams är det en god och nyttig sådan.
Läs även andra bloggares åsikter om Kost, mat, GI
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar