Samtidskonsten

Min fru avtecknad av konstnären Erling Johansson

Vad som är konst och då helst god sådan har tidigare avhandlats på denna blogg. Måttstocken ser nog väldigt olika ut. Frågar du konstintresserade i de fina salongerna får du ett svar. Bland folk som mest blir svaret ett helt annat.

På senare tid har ju den aldrig sinade debatten fått nytt bränsle av två tänkta konstyttringar, en nerklottrad T-banevagn och ett spelat psykfall. Vad s k vanligt folk tycker om detta ter sig nog ganska givet, däremot är meningarna delade i de fina salongerna.

Oavsett vad vi tycker om yttringen blir konsten just konst när den tillåts att visas upp. Detta ger målningen, handlingen eller installationen sin legitimitet och sitt värde oavsett vad vi tycker om den. Om det sedan är smaklöst och spekulativt spelar mindre roll.

Utan att vara någon konstkännare är för mig god konst som väcker tankar, väcker frågor om samtid och framtid. Konsten får gärna provocera och ställa etablerade begrepp på ända.

Däremot tycker jag att de omdebatterade verken av konstfacks elever i min värld är dålig konst. När konstyttringen kränker betraktaren och gör henne till ett offer då är jag inte med. Städaren på T-banan kan inte värja sig mot klottret, men ska städa bort det förväntas han göra. Sjukvårdpersonalen ska ta emot en simulerande konstnär när de behövs till annat.

Jag ser gärna provocerande installationer där vi själva väljer vad vi vill se, men kränkningar hör inte hemma i konstsalongerna. Är det en trend inom samtidskonsten att kränka då är vi på farliga villospår. Vad blir då nästa gränsöverskridande, en våldtäkt live, eller varför inte ett mord…!?

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, dålig smak