Världen växer. Det som ligger bakom mig är oändligt långt. Lika oändlig är framtiden. Jag är en liten kort parantes i denna oändlighet. Jag har fått förmånen att finnas med här ett tag för att få göra de avtryck jag vill och mäktar med. Jag har dessutom fått förmånen att leva i den del av världen där tanken är fri, jag kan skapa och jag kan äta mig mätt.
Det är viktigt och uppfodrande för mig att tänka så denna grådisiga januaridag där min värld för tillfället krymper. Just detta att jag bär på möjligheterna kanske en dag som denna är det mest hotfulla. Visst kan det låta förmätet, men just medvetenheten om våra möjligheter ställer krav. Vad gör jag av min utmätta tid, alltmedan timmar, dagar och år förflyter?
Det finns undersökningar som visar att vi materiellt välbeställda och fria människor inte är ett dugg lyckligare än människor som lever i ofrihet och ekonomisk brist. Vad människor än finns på denna planet verkar lycka och sorg vara ganska jämt fördelade.
Jag får leva med mina olika stämningslägen. Kanske är det just dessa som gör mig mänsklig. Efter en skidtur på Ormberget börjar tankarna att röra sig igen. Just därför skriver jag dessa rader. Jag gör ett litet avtryck för att gå vidare och imorgon är det en annan dag.
Läs även andra bloggares åsikter om Människan, livet, tankar
2 kommentarer:
Alltså.... Var har du hittat det där skidföret?
På "min" fjärd är det bara skrovelis.
Bilden behöver inte säga något om tidpunkten för bildens tagande. Med andra ord - bilden är från "arkivet". Hav tröst, jag tor att mer snö är på väg. Det blir nog skidis även detta år.
Skicka en kommentar