Sverige är ett avlångt land med få människor. Få människor som i allt snabbare takt klumpar ihop sig i städer och helst då söder om Dalälven. Om vi ska tro på de som sitter med kristallkulan om framtiden är detta en utveckling som kommer att fortsätta.
Kvar blir då platser som Vidsel, eller kanske ett Vidsel i imperfektum. Jag besökte det lilla samhället för några dagar sedan, eller snarare rester av det samhälle som var. Här finns spår från den tid då aktiviteterna sjöd och försvaret var navet. Många av de övergivna villorna har tillhört försvarsanställda och det numera tomma hyreshusen bodde visst många ensamstående kvinnor med sina barn. Barn som kom till vid tillfälliga kärleksförbindelser när flygkaptener och andra var på tillfälligt besök och lägrade den norrländska myllan.
De enda människor jag ser under mitt besök är de som är inskrivna vid behandlingshemmet, som tidigare var traktens lyhörda hotell. ICA-affären är av min förvåning kvar, men för hur länge?
I augusti fylls hyreshusen tillfälligt av bärplockare från fjärran länder. Till glädje för den person som köpt fastigheterna för 1 krona. Mindre nöjda är personalen vid behandlingshemmet då vissa av bärplockarna är där även i andra mindre rumsrena avsikter.
I augusti fylls hyreshusen tillfälligt av bärplockare från fjärran länder. Till glädje för den person som köpt fastigheterna för 1 krona. Mindre nöjda är personalen vid behandlingshemmet då vissa av bärplockarna är där även i andra mindre rumsrena avsikter.
Vidsel är en vacker plats invid Piteälven knappt 10 mil från kusten. Det finns många platser här i norr som har mindre gynnsamma företräden och placering än Vidsel. Detta säger nog tyvärr mer om en tänkbar framtida utveckling i Norrbotten än om Vidsel.
Läs även andra bloggares åsikter om Norrbotten, glesbygd, Vidsel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar