Julen

Då årstiden är som mörkast väntar julen som ska sprida ett ljus i alla rum. Jag har i vuxen ålder haft en kluven inställning till denna högtid. Den kluvna inställningen bottnar inte i några jobbiga minnen, tvärtom, min barndoms jular är mest förknippade med roliga och ibland lite smådråpliga minnen. Minns jularna i Bergslagen där den ljumma nubben skulle tas i smyg och där mamma och syster fnissade i kapp åt den falsksjungade solisten under den morgonarla julottan. Minns annorlunda jular på mammas jobb, då hon jobbade natt. Det var mycket spring i den psykiatriska klinikens korridorer. Något liknande skulle knappast få ske idag med allt säkerhetstänkande.

Min kluvna inställning bottnar mest att vi idag är så fjärran det julen står för, andakt, stillhet och okomplicerat umgänge. Julen blir istället för många stressens, den ohejdade konsumtionens och de oinfriade förväntningarnas högtid. Sällan upplevs ensamheten så stark som under julen för de som blir lämnade kvar och sällan blottas så många familjekonflikter i takt med en allt för hög alkoholkonsumtion. Barnen i medelklassfamiljerna får de julklappar de ha varit med att peka ut i butikerna och mycket av fantasi, laddning och spänning kring julklapparna försvinner. I ett samhälle med växande klyftor växer säkert också avunden mellan de som kan ge i överdåd och de som kanske knappt har råd att ge alls.

Min inställning till julen kommer därför att förbli kluven. Jag ska i alla fall försöka förbli i ljuset bland de jag tycker om och njuta av god mat och god julöl.

Jag önskar er läsare en god, stilla och vilsam jul och skickar bloggkommentatorn Thord Wimans underbara länk som så väl förmedlar det jag vill säga.

http://se.youtube.com/watch?v=JGK4Bm7P0fg

Läs även andra bloggares åsikter om Jul