På min lilla plats i tillvaron försöker jag leva just just detta goda liv. Klimatet må vara ur led men här uppe i norr har vi fortfarande tydliga årstider. Vintern är fortfarande lång och sommaren i mångas ögon alltför kort.
Just nu befinner vi oss under den delen av året då vintern börjar göra sina framstötar, ännu föga framgångsrika och långvariga. Under några nätter har det varit ett antal minusgrader och markskiktet frusit till. Igår hände det som brukar hända när det varit kallt ett tag. Den första lätta snön får möjlighet att lägga sig. Min uteplats blir pudrad av det vita. Det vita får samsas med de gula löven. Det blir en påminnelse om att hösten fortfarande regerar. Det blir en fin, om än en tillfällig installation.
Idag är det en annan dag. Det har regnat och det finns inte ett spår av det vita. De gula löven är desto fler. Det blir trots det en påminnelse om att det vita ska komma för att stanna, då björkarna förbereder sig och släpper det sista av sina löv.
Årstidens variationer är fina att navigera i en annars hotfull värld utan tydlig kompassriktning...
